Kom på att...

... det bara är ett halvår kvar till julafton. Hurra!

Här är en bild på Noomi i julas. Det var Wilda som kom på den roliga idén. Tokunge!

Glad och lite ledsen midsommar!

Jaha, då var midsommarafton över och har övergått i midsommardagen. Det går mot mörkare tider... Nä, jag skämtar bara. Eller alltså, det går ju mot mörkare tider men jag är inte så pessimistisk att det är det jag fokuserar på när sommaren är som vackrast och ljusast.

Idag har vi haft en mysig, fantastisk och härligt stimmig midsommarafton tillsammans med ett gäng andra barnfamiljer. Trångt men hjärtligt och uppsluppet. Sill, potatis (mest skinka för mig faktiskt - jag tycker sill är sådär), gräslök, jordgubbstårta, midsommarstång, dans, grill och chill. Alla tillbehör fanns där. Till och med glada barn. Ett tag i alla fall. Sedan blev Noomi helt upp och ner och ur fas. Hon blev ledsen när hon var hos storasyster och jag såg inte riktigt vad som hände. Jag trodde hon gjort sig illa och var beredd att åka till akuten. Det visade sig dock att en pappa på kalaset var läkare och när jag tvingat honom att undersöka Noomi inte bara en utan två gånger så lugnade jag mig och därmed Noomi. Det var dock nästan stört omöjligt att få henne att somna sedan trots att hon var supertrött. Till sist gick det dock och då gick det nästan inte att få henne att vakna efter några timmar.

Hur som helst så blev hon glad igen och allt var frid och fröjd. Se själva. Alla tre tjejerna var så fina i sina kransar. Glad fortsättning på sommaren!

Har fattat det viktigaste

Jag ber Irma om hjälp att plocka ur diskmaskinen men hon säger att hon inte vill. Jag tar då till föräldratricket att låtsas bli ledsen. - Då blir jag jätteledsen om du inte hjälper mig. Irma svarar - Men mamma, jag vet att du älskar mig ändå.

En riktig krutgubbe

Hyllas den som hyllas bör. Idag fyller min älskade morfar år och han är verkligen värd att hylla. 87 år har han hunnit bli men i sinnet är han ständigt alert och pigg. -Tjenare, tjenare! Hans stämma låter alltid lika glad när man kommer och hälsar på eller slår en pling och hans varma blick känns alltid lika välkomnande. Morfar har gåvan att få människor att känna sig sedda och bekräftade men jag tror inte att han vet om det. Man trivs i hans sällskap helt enkelt. Kanske är det för att han inte direkt dömer hunden efter håren utan tar sig tid att se och lära känna varje människa som slår sig ner en stund bredvid honom.

Hans liv har rymt både vådliga, spännande färder i Svenska flottan under 2:a världskriget och gåvan att få en stor familj med min lika kärleksfulla mormor. Deras generositet är stor - både när det gäller att bjuda på sig själva, vad huset haver och gåvor till familjen. För sisådär en tio år sedan började de en cittrakurs och nu turnérar de tillsammans med en grupp och bjuder på vad de lärt sig. Underbart!

Morfar, jag älskar dig och som sagt - du är verkligen värd att firas. Världen behöver fler som dig. Du är bäst!
Kramar /ditt äldsta barnbarn.

Här är morfar med Noomi på hennes barndop.
Det var så roligt att ni kom!
Foto: Daniel Kihlgren

Presenter

Wilda har haft avslutning på förskolan. Fröknarna hade ordnat med en fest för alla 05:or där de käkade pizza, tittade på gamla bilder och bara umgicks. Sista kvällen med gänget. Jag ordnade med en insamling från alla barnen så att fröknarna fick sig var sin present. Biopresentcheck, tomatplanta (som jag odlat själv med ogröna fingrar - det ni) samt hemmagjort kort med fotografi inuti på alla barnen. Jag hade fått tillfället att fotografera dem tidigare samma dag eftersom jag fått den roliga uppgiften att ta gruppbild på alla avdelningar då förskolan inte beställt någon förskolefotografering ännu i år. DET var kul men svettigt.




Sedan fick jag ju present själv också. Ni som läst tidigare i bloggen vet att jag vann en tävling där första pris var 30 st skraplotter. Oj, vad vi skrapade jag och Mr R. Vi hade planer på att spara och skrapa en om dagen i en månad. Det gick väl sådär kan man säga. Det tog exakt 16 minuter sedan var det klart. Vi vann på åtta lotter. Tyvärr dök det inte upp någon miljonvinst som vi hade hoppats men totalt blev det i alla fall 240:- och det är ju inte fy skam det heller. Det räcker till 9,6 trisslotter...

Tuffa brudar

Jag förstår att folk kör ihjäl sig på motorcykel. Att de kör alldeles för fort och råkar få sladd eller kör in i en älg som plötsligt dyker upp på vägen. Jag skulle aldrig kunna ha motorcykel av just den anledningen, att jag hela tiden skulle ligga way over vad hastighetsskyltarna tillät. I söndags var vi på landet hos pappa. Det började med att Wilda ville åka en sväng på hojen. Så här såg det ut.



Sedan ville självklart Irma också åka. Hur mycket hon egentligen såg ut genom den något för stora hjälmen och kunde uppleva är oklart men hon var i alla fall nöjd och det var ju huvudsaken. Ja, sedan ställde han tillbaks hojen på parkeringen min far. Han frågade inte ens om fler små tjejer ville åka. Hallå, vad orättvist!



Men så öppnade sig en möjlighet när det saknades ingredienser till middagen och han sa att han skulle ta MC:n till Bodafors och handla. - Oh, snälla, då kan väl jag få följa med! Det går väl??!! Efter att ha tagit på långa jeansen och pappas skinnjacka fick det duga och vi gav oss av. Och det var då jag förstod det. Att jag älskar när det går fort. Alltså, nu är min far väldigt laglydig så det gick inte ens så värst fort men jag kände trycket när han gasade iväg och kunde lätt föreställa mig hur det skulle kännas att liksom bara fortsätta trycka på. Så här snygg var jag som spätta.



Förutom att åka MC hann vi med en tur på sjön också. Wilda fick lov att styra utombordaren själv en bit. Ja, hon fick till och med lära sig att gasa (och bromsa...). Det var bättre än ett visst nöjesfält på västkusten.

Titta vem som vann!

Klicka på den här länken och kolla vem som har vunnit 30 skraplotter med en suverän supermotivering... . :-D Tadaaaa! Högsta vinsten är en miljon. Håll tummarna.

Long time - no see

Oj, oj, oj vad det var lääääääängesedan jag skrev något här på bloggen. Ni kanske hade börjat ge upp hoppet om att få fortsätta läsa om allt fantastiskt intressant som händer i mitt liv :-) Nej, nej, nej, så lätt blir ni inte av med mig. Jag har bara haft fullt upp och tänkte kort försöka sammanfatta allt som hänt. Sedan kommer jag förhoppningsvis fortsätta uppdatera lite mer frekvent igen.

Två riktigt stora grejer har hänt. Den första är att vi har köpt en hustomt i Habo på Bränninge gård. Om ni tittar på tomtkartan så är det nr 35 som vi köpt. Redan i början av augusti flyttar vi till ett litet hus som vi ska hyra medan vi bygger vårt ultimata drömhus. Gissa om det kommer läggas upp lite grann om den historien här sedan... Jag har fått jobb i Jönköping som börjar 8 augusti. Mr R ska vara pappaledig i höst. På en och samma gång ska vi nu försöka lista ut vilken husleverantör vi vill ha, röja i vårt nuvarande hus och självklart styla det till tänderna. Det tar sin lilla tid. Och just det... vi har visst tre barn som ska ses till lite också ja...

Så här ser vår tomt ut idag i alla fall. Inte så snyggt kanske men vänta bara. Från toppen av jordhögen ser man Vättern så vi hoppas göra det från andra våningen på vårt hus.




Den andra stora grejen är att Mr R:s pappa har opererats för hjärntumör. Det kan ju tyckas att det varit nog med sådana i den här familjen men icke. Operationen blev lyckad och vi glädjer oss över att han redan är pigg nog att skämta och precis som vanligt dra sina citat om "Freden, vaccinet och potäterna". Det är samma gamla svärfar som vanligt om än något mörbultad.




När vi ändå var i Linköping för att heja på Mr R:s pappa inför operationen passade vi på att hälsa på lite folk som vi träffar väldigt sällan. Vi bodde hemma hos Mr R:s farbror och faster. Tack för gästfriheten, sällskapet och de vackra pionerna som pryder köksbordet här hemma nu!

Vi hann också träffa min kusin med sambo och deras lille kille. Sysslingarna träffades för första gången och var så här söta.



Mr R:s syskon och mamma var förståss med i Linköping och vi gjorde en tur till mysiga Gamla Linköping. Wilda och Irma var överlyckliga över att få träffa farbror Johnny. Jag tror han var minst lika lycklig.



Det var roligt att fotografera i de vackra omgivningarna. Här är min favorit.



På kvällen hade vi tacofest med Mr R:s moster och hennes familj. Kul att ses. Det blir som sagt inte så ofta. Jag snackade foto med kusin Daniel som är en duktig fotograf och inredning med kusinfru Marie som är en duktig inredare. Hon har egen butik i Norrköping, Studio 21. Kolla in om ni har vägarna förbi.



Innan vi åkte söderut igen hann vi faktiskt hälsa på ytterligare ett par vänner och deras lille buskille. Ändå blev de nog lite sugna på fler när de fick gosa med Noomi. Här är Jonathan i full fart med att leka med vatten. Det bästa som finns! Fotografen fick akta sig...




Noomi har lärt sig att klappa händerna samt fått två tänder. De kom till slut. Jag har trott att de varit på G sedan hon var två månader. Nu är de äntligen här :-)



Vi har faktiskt varit hos min pappa och sambo en dag på landet också men det förtjänar ett eget inlägg senare. Nu är vi hemma och barnen kan åter leka i sin nya lekstuga. Den blev fin tycker jag. Den här bilden togs förra veckan när en kompis följde med hem från förskolan och åt mellanmål.



Nu är det dags att ta tag i tvättberget som uppstått efter vår ganska långa resa. Ha det så gott kära läsare. Vi hörs snart. Det lovar jag.