För en tid sedan, den 22 juli för att vara exakt, åkte min kära svärmor till akuten där de konstaterade att hon hade spridd cancer. En månad senare, den 23 augusti, dog hon. Det var såklart chockartat för oss alla. Hon var ju alldeles nyss helt pigg och mitt ibland oss. Och nu, nu fattas hon oss.
Idag var det begravning. Det blev trots allt en fin högtid med mycket av den musik som hon själv älskade. Nästan tvåhundra personer hade hittat till kyrkan och på minnesstunden efteråt talade många om den goda, empatiska, utgivande och glada person som min svärmor var. Jag kunde instämma i vartenda ord som sades. Hon var fantastisk. En riktig förebild.
Jag fick äran att sjunga på begravningen vilket kändes fint. Men det var inte enkelt. Jag fick stålsätta mina egna känslor för att klara det. Tillsammans med underbara Jenny som också sjöng och Henrik på piano gick det dock bra. Men direkt efteråt kom tårarna och de fortsatte rinna till och från under hela gudstjänsten och även minnesstunden.
Sådana här dagar får en att uppskatta det man har ännu lite mer. Ta hand om varandra! Nu ska jag krama och pussa lite extra på Mr R. God natt!
PS. Vill du lyssna på sången från idag så finns länk till Youtube här.
