Sedan Noomi opererade sitt lilla hjärta för ett drygt år sedan har vi gått på kontroller var tredje månad. Igår var det dags igen. Vi har nu flyttat över till sjukhuset i närheten där vi bor och behöver inte längre åka till Göteborg. De två senaste gångerna har dessa undersökningar som inkluderar både EKG, vägning, mätning och ultraljud varit riktiga utmaningar. Noomi har INTE velat samarbeta utan gjort allt för att slingra sig och komma bort från eländet. En av gångerna gick det inte ens att undersöka henne alls. Hon har blivit så ledsen att det skär i modershjärtat och därför var det med viss bävan vi gick dit igår.
Vi hade förskjutit hennes dagssömn så att hon sov när vi kom dit. Det funkade en annan gång, att doktorn gjorde ultraljudet under tiden. Tyvärr var läkaren den här gången tvungen att springa iväg på något akut ärende vilket gjorde att vi fick vänta ganska länge och Noomi vaknade. Det gav oss i alla fall en chans att låta henne bekanta sig med ultraljudsmaskinen. Vi "ultraljudade" både mig, pappa Mr R och Noomi. Med viss tveksamhet gick det ganska bra.
När doktorn kom blev det dock andra toner i pipan. Hon ville inte alls vara med på det hela. Tack vare att hon satt i mitt knä, fick glass och fick titta på en rolig leksak samtidigt kunde läkaren i alla fall få de bilder han behövde. Och det såg bra ut! Det är alltid en lättnad. Det är lite småföträngningar och småläckage men inget som ligger vid några farliga gränser. Han sa också att har man en tjej som orkar protestera och tala om vad hon vill med hela sin kropp, som är så pigg och aktiv, så talar det om för honom att det är helt ok. Hade det inte varit så bra hade hon varit mer orkes- och håglös.
Så, glädjande nog behöver vi inte komma tillbaka förrän om ett halvår. Förhoppningsvis har Noomi då glömt bort den läskiga apparaten så att vi kan börja på "ny kula" och få undersöka henne lättare. Nu gläds vi åt att det såg fint ut och tänker njuta av sommaren som är här.
