Världens bästa 2-åring

Egentligen säger ju rubriken allt. Lilla, goa pluttan fyller två år idag. Vi struntade i frukostfirande på sängen eftersom både hon och vi vuxna är sjuka i halsfluss och behövde sova. Det finns nog med födelsedagsmorgnar framöver när hon är lite större istället. Så vi firade henne vid förmiddagsfikat. Hon gillade verkligen att få paket. Men att öppna dem var sådär... Det var ganska läskigt faktiskt. Man kunde ju inte veta vad som gömde sig däri. Systrarna hjälpte då gladeligen till. Sedan lade de beslag på innehållet också så att vi fick säga till dem att det var faktiskt Noomis saker. En enda dag kan hon väl få ha dem för sig själv åtminstone... Vi bjöd snickarna på bygget på två-årstårta också. Fast då sov Noomi middag. Men ordentligt firad har hon blivit i alla fall. Tänk, snart är man väl inte ens småbarnsmamma så fort som tiden går...

Byggdag 1

Tidigt i morse kom de första långtradarna med vårt hus. Eller rättare sagt med delar av vårt hus. Idag har första våningen monterats på plats. Det känns ju smått overkligt måste jag säga. Vi fick möjlighet att kika in lite grann. "Jaha, här ska vi ha sofforna.... Här ska matbordet stå... Här har vi ju tänkt att ha både en gästsäng och skrivbord... får det verkligen plats..." Men vi gillar´t. Jag stortrivs redan med den faluröda nyansen vi valt och uppsikten från köket ut mot gatan och lekplatsen blir kanon.

Imorgon bygger snickarfirman vidare när lastbilskonvoj nummer två anländer i ottan. Då ska andra våningen på plats. På fredag kommer taket. Det är spännande det här. Och smått overkligt som sagt.

Tålig, ursöt ett-åring

Igår var det kallt. Jag befann mig under förmiddagen i en park tillsammans med ett litet ett-årigt charmtroll och hans goa mamma. Trots att termometern gärna hade fått visa några grader varmare var lillen så tålmodig och gick med på allt vi vuxna hittade på. Tack gode Gud för underställ, en varm filt och mammas mysiga famn emellanåt. Så här blev lite av resultatet.

American Family

Bild lånad från Internet.

Det är ju rätt coolt med Internet ändå. Nu har min kusin hittat våra släktingar i USA. Det var min morfars pappas bror som emigrerade från Småland i början av 1900-talet antar jag. Han hette Fred. Min mamma och Fred brevväxlade på 70- och 80-talet men som med mycket annat rann det ut i sanden efter ett par år. Jag minns med värme att mamma ibland berättade för mig när jag var liten om Fred. Hon tog fram lådan med tummade brev och läste den sirligt utsmyckade handstilen på högtidlig gammelsvenska. Jag har alltså alltid vetat att det finns familj "over there" men det är först nu som de har fått ansikte och namn. Min morfar blev så glad över att för första gången i livet få se sin kusin på fotografi. De har likadana näsor och partiet vid ögonen går heller inte att ta miste på. Tänk att det går omkring en man, som vi inte känner, på andra sidan jorden och ser ut som min morfar :-) Nu har resan att lära känna dem lite bättre i alla fall börjat. Mamma brevväxlar redan med en av sina sysslingar och hon har givit honom min bloggadress. Jag kommer nog inte att orka skriva allt på engelska men det finns ju alltid Google Translate de kan ta till även om det kan bli tokigt ibland :-)

It's pretty cool with the Internet. My cousin has found our relatives in the United States. It was my grandfather's father's brother who emigrated from Småland in the early 1900's, I guess. His name was Fred. My mom and Fred exchanged letters in the 70 - and 80's but as with much else flowed out of steam after a couple of years. I remember with warmth, in my childhood, when my mother sometimes told me about Fred. She picked up the box with thumbed letters and read the gracefully ornated handwriting on the solemn old Swedish. I have always known that there are family members "over there", but it is only now that they've got a face and a name. My grandfather was so pleased to see his cousin in a photo for the first time in his life. They have similar noses and the parts around the eyes can not be mistaken. Imagine, there's a man, who we do not know, walking around on the other side of the world and look like my grandfather :-) Now, the journey to get to know them a little better has begun. Mom is already exchanging emails with one of her second cousins​​, and she gave him my blog address. I will probably not manage to write everything in English in the future, but there's always Google Translate they can use, even if it can get crazy sometimes :-)

Grunden lagd

Såja, nu är grunden till huset gjuten. Förra veckan jobbade killarna med att fixa grunden så att de kunde gjuta idag måndag. All isolering lades på plats och all armering fixerades, samt att alla avlopps- och vattenrör lades på plats. Jag kom och granskade att måtten till alla genomföringar stämde. Vill ju slippa obehagliga överraskningar framgent. Det såg bra ut. Man är ju orolig att något ska gå snett, så sömnen blir lidande ibland. Ska bli skönt när allt är över och vi sitter vid brasan och myser. Men dit är det ett halvår.

Det ska visst svepa en front med regn över Habobygden i kväll, så det blir nog till att köra ett par rundor med flytspackel när det stelnat. Riktig oflyt med vädret alltså. Hoppas vädret blir bättre då huset levereras. Killarna håller nu som bäst på med att bygga upp ett regnskydd över garaget, för den vill man inte lägga tid på att flytspackla. Kan man kräva det, om den blir för ojämn? Vet inte riktigt vad den har för ytjämnhetskrav på sig.

Tänkte att det var på tiden att publicera lite ritningar. Här kommer bilder på planlösningen samt fasaden. Observera att fasaden saknar riktning på fasadbrädorna. Blev nog något galet vid skanningen. Nedersta partitionen har stående panel, sedan följer liggande, stående och överst liggande.

/mr R

Mormor 80 år

Min kära mormor fyllde år härom veckan. Hon är en sån där riktig mormor. En som kan sticka in handen i en vedeldad ugn och känna att det är lagom varmt för att grädda bullarna. En som alltid kan plocka fram något att bjuda på när man (allt för sällan) kommer på besök. En som alltid undrar hur det går för en och som undrar hur man mår. En som har garderoben full med hemmastickade sockor och vantar för att dela ut till barnbarn och barnbarnsbarn. Hon var verkligen värd en fin fest. Vi höll till på en golfklubbs restaurang. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn var där liksom de syskon till mormor och morfar som fortfarande finns. Även några av deras barn var där. Vi åt gott, hade frågesport om mormor, min morbror höll tal och några av oss underhöll med sång och musik. Barnbarnsbarnen sjöng "Krokodilen i bilen" och "Pippi Långstrump". De var såååå duktiga och fina. Jag tänker att mormor är rik. Hon har bidragit till att det finns ett helt gäng med sköna, fina människor. Tack för att jag finns mormor! Jag älskar dig!

Vi var med på festen 

 Mamma och två av hennes kusiner

 Så här fina var våra tre prinsessor på kalaset.

Grunden tar form

Jag åkte förbi tomten (tänk, snart kan vi säga huset istället) idag efter jobbet. Det var tre killar från byggfirman på plats i duggregnet. De höll på att lägga ut kantelementen som ska bli formen till betonggrunden. De var väldigt tillmötesgående och förklarade precis vad de gjorde och vad de kommer göra härnäst utan att jag ens behövde fråga. Det är sådant man verkligen uppskattar tycker jag. Nu ser man exakt var huset kommer stå, vilken yta det täcker och var på tomten det hamnar. Det ser lite litet ut tycker jag men förhoppningsvis är det bara inbillning... Jag hade bara mobilen med mig upp så bilderna nedan är tagna med den. Vad är det de säger i reklamen... "Tur att man har mobiiiilen...." :-) /Fru S