Sista dagen!

Idag är sista chansen att skänka pengar till Lilla N:s insamling till Hjärt- och lungfonden. Kolla in hjärtat här bredvid och skänk en slant om du inte redan gjort det. Eller skänk en till om du redan gjort det :-)

Mysig namngivning

Igår var jag anlitad för att sjunga på ett namngivningskalas. Jag har aldrig varit på något sådant förut och tyckte det skulle bli lite spännande att se hur det skiljde sig mot dop eller barnvälsignelse. Det blev en positiv upplevelse. Föräldrarna hade lyckats ordna det väldigt fint. I och med att det inte fanns med någon "officiant" höll de själva i alltihop. Mamman och pappan hade skrivit ner vad de ville säga till sin son på ett vackert papper. De berättade vad sonen betyder för dem och vad de önskar honom. Pappan gav sin son ett halsband som han själv fått när han var liten. Mammans present till sin son var sången jag sjöng - Handens fem fingrar.

I detta tal ingick också att de tilltänkta gudföräldrarna fick komma fram och läsa upp sina framtida plikter såsom: gå på Liseberg med barnet minst en gång per år, busa, hitta på äventyr, byta stinkiga blöjor, vara barnvakt så att mamman och pappan fick egentid, gå på muséum, alltid komma ihåg och uppmärksamma barnets födelsedagar och namnsdagar samt vara barnets särskilda vuxna förebild och vän. När gudföräldrarna svarat ja på frågan om de accepterade detta fick de var sin T-shirt med tryck från filmen The Godfather. På hans stod det just så och på hennes stod det istället The Godmother. Det hela kändes väldigt varmhjärtat och personligt och hade jag inte redan haft dop med fest för våra tre hade jag gärna snott konceptet rakt av. Fast med dop då istället.

Eftersom några gäster var försenade sköts starten upp en halvtimma och jag passade då på att kika in i köket för att se vad gästerna skulle äta efter själva ceremonin. Holy macaronies vilka gottigheter. Sallader och spett, olika såser och gott bröd. Men det som mest fångade min uppmärksamhet var de små, fantastiska kakor som en vän till föräldrarna bakat. Syltkakor med en diameter på tre cm, en mjuk pepparkaka gräddad i en fantastisk form lik den som finns här, chokladbollar i fina knäckformar och finast av dem alla; blåglaserade sugarcakes. På varje kaka var också ditspritsat första bokstaven i barnets namn i en mörkare blå nyans och på två av kakorna stod det "Love lift us up where we belong". Åh, vad jag önskar att jag hade haft min kamera med mig så jag kunde tagit kort och visat hur fantastiska dessa kakor var. Nu får ni hålla till godo med en lånad bild från Cakesky på liknande kakor. Visst är de ljuvliga. Nästa gång jag får barn, då ska vi ha sådana på dopkalaset :-) Men å andra sidan, med tanke på att vi redan har tre ljuvliga prinsessor, kan man ju göra till andra också. Min svägerska och svåger ska ha barn snart igen. De har säkert inget emot att jag bakar till dem. Deras ugn är ändå trasig.

Morgonstund har guld i mun

Jo, det ligger något i det där gamla ordstävet. Klockan är 07.44 och jag har varit uppe i ganska exakt en timme. Snart är en Blåbärskaka klar att tas ut ur ugnen. Den och en till likadan som strax ska bakas ska med till kyrkkaffet idag. Det är vår ansvarsgrupp som fixar. Jag har hunnit mata Lilla N också och fixat med blommor och tvätt. Det är inte klokt vad effektiv jag är på morgonen. Det måste ha att göra med att huvudet är helt klart och fritt från intryck (så klart som en småbarnsmammas huvud som får dåligt med sömn nu kan vara...) samt att ingen annan stör titt som tätt. Barn i all ära, och det är ju mysigt att hjälpas åt, men....

Igår var jag på min fotokurs igen. Vi var i Botaniska trädgården och praktiserade det vi hittills lärt oss om bländare och slutare, exponeringskompensation och vitbalans med mera. Det gick ganska bra även om mina favoritmotiv inte är växter och natur. Särskilt inte när allt är brunt, brunt och brunt. Jag ska se om jag hinner lägga upp lite bilder jag tagit här. Vänta er inte för mycket. Tanken är att ni förhoppningsvis ska få se en utveckling så småningom :-) Och när jag dessutom köpt ett nytt objektiv, då blir det andra bullar! Men nu måste jag ta kakan ur ugnen.

Det suger

Jag önskar att jag uppfunnit Näsfrida. Då hade jag varit rik nu. Den lilla prylen måste väl finnas i vartenda småbarnshem? Jag skulle aldrig klara mig utan den när barnen är förkylda. Ja, mina äldsta tjejer är så stora nu att de kan fräsa själva men det kan ju inte bebisen. Nu är hennes lilla näsa full av gult, tjockt snor igen och utan Näsfridan hade det varit mycket svårare att få ut det. Man sätter bara ena änden vid hennes lilla näsborre och så suger man i slangen i andra änden. Det finns ett filter emellan så man slipper få snor i munnen :-) Att den lilla inte tycker att just det momentet är så skönt förstår jag men efteråt kan hon äntligen andas genom näsan och det tar inte lång stund innan hon skickar iväg det där fantastiska soliga leendet igen.

Ett annat tips som jag själv nyss lärt mig, angående barn och förkylningar, är att blanda egen koksaltlösning. Gu, vet hur många pipetter jag köpt för dyra pengar till mina båda äldsta tjejer. Nu har jag lärt mig att blanda en dl ljummet vatten med 1 kryddmått finsalt, suga upp det i en 1 ml spruta och skölja näsan med istället. 0,5 ml i varje näsborre. Och det ska jag göra just nu.

Coola kids, typ...

Vi sitter och tittar på morgonbolibompa här i sjukstugan. Det är lite läskigt och då säger vår treåring ynkligt: Jag är typ rädd mamma.

Besannad dröm

Ikväll har jag varit på fotokurs för tredje gången. Det är en gammal dröm som äntligen blivit verklighet. Redan när jag fotade med analog kamera ville jag egentligen gå en men inte förrän nu har det alltså blivit av. Någonstans inom mig när jag nog en dröm om att ha fotografering som yrke. Eller i alla fall som extrajobb vid sidan av.
Just nu känns det försåss extra viktigt att kunna ta bra bilder av barnen. De är ju bara små en gång i livet. Kanske att jag också vill dokumentera Lilla N:s operation och allt kring den om ett tag för att kunna berätta för henne när hon blir äldre. Det skulle nog också vara bra att kunna visa lite bilder från sjukhuset för storasyrrorna så att de bättre förstår vad lillsyrran går igenom.
Hur som helst så är det verkligen roligt med den där kursen. Grejen är bara att nu vill jag ha en ännu bättre kamera och ännu bättre objektiv för sisådär 17 000-20 000:- styck. Som hittat...
Nåja, OM jag skulle skaffa det så får jag väl se till att tjäna ihop till det sedan. Någon som ska gifta sig? :-)

Sjuka

Klockan är halv två, mitt på dagen, och alla mina tre tjejer sover. Lilla N har varit uppe och vaken tidigare men de två stora har inte ens klivit upp. Mellan I fick välling i sängen vid åttasnåret, gick på toa och somnade sedan om. Stora W fick smoothie och nu sover även hon igen. De är så hängiga de små liven men det är mysigt att titta på dem där de ligger och sussar. Jag har passat på att spraymåla ett element i vår tvättstuga som är under renovering, ta hand om lite disk och lagt in tvätt i skåpen. Fast en ganska lång stund satt jag med en jättekopp te och ett nytt nummer av inredningstidningen jag prenumererar på. Det var skönt.

På begäran

Okeeej då. Här kommer länk till youtubeklipp där jag sjunger min egenkomponerade sång på Lilla N:s dop.

http://www.youtube.com/watch?v=Rq6GjFzfxl0

Lilla N:s hjärta

Eftersom det trots allt var lilla N:s förtjänst att jag till slut startade en blogg så tänkte jag att jag kort ska försöka beskriva vad det är för fel på hennes hjärta. Det är dessutom många som vill följa hur det går. Då är det ett enkelt sätt att hänvisa hit till bloggen istället för att behöva berätta samma sak hundra gånger. På ett sätt bearbetar jag i och för sig det hela när jag får berätta om och om igen men ibland orkar eller vill jag egentligen inte svara på frågor. Jag försöker för det mesta att inte tänka så mycket på att det är fel på henne. Jag skulle nog bli tokig då. Det kommer räcka och bli över med oro när tiden för operation kommer.

Hur är det då ställt med lilla Skruttan? Jo, hon är alltså född med fyra olika hjärtfel. Tre av dem hänger ihop och ett är för sig själv. Som ni säkert känner till har hjärtat två kammare och två förmak. I ett normalt hjärta pumpas det syrefattiga blodet som varit ute i kroppen in i höger kammare. Där fortsätter det ut i lungpulsådern och syresätts i lungorna. Sedan pumpas det vidare tillbaka till hjärtat. Först hamnar det i vänster förmak, passerar genom två klaffar till vänster kammare där kroppspulsådern finns och pumpar ut det syresatta blodet i kroppen igen. Det är så SMART!

Men i Lilla N:s hjärta sitter inte kroppspulsådern i vänster kammare. Den sitter också i den högra. Detta fel kallas DORV och betyder Double Outlet Right Ventricle eller på svenska Dubbla utgångar från höger kammare. I och med att hon har detta så har hon också ett hål mellan kamrarna. Om hon inte hade det hålet skulle hon inte kunna leva just nu eftersom det syrerika blodet från lungorna ju kommer till vänster kammare. Genom hålet kan det passera tillbaka till höger kammare där hennes kroppspulsåder sitter. Detta innebär ju dock att både syrerikt och syrefattigt blod kommer in i kroppspulsådern och syresättningen kan drabbas. Nu har detta inte varit något stort problem ännu vilket vi är tacksamma för. Okej, det var två av felen. Två kvar...

I lungpulsådern, som jag skrev om ovan, finns en förträngning som gör att det inte kan passera så mycket blod igenom som vanligt. Just nu är detta bra eftersom det förhindrar ett för högt tryck in till lungorna. Ett för högt tryck kan skada lungblåsorna där blodet syresätts. Men i förlängningen när hålet mellan kamrarna (som orsakar att det är mer blod än vanligt och trycker på i höger kammare) är tätat så är det inte bra att ha en förträngning där. Därför måste den också rättas till.

Det sista felet är också det som oroar mest. Mellan hennes vänstra förmak och kammare finns två klaffar. Det ska det finnas. Problemet är att de här klaffarna ska vara fästa vid var sin muskel. Lilla N har bara en. Båda klaffarna är fästa i samma muskel. Det innebär att en av dessa "svängdörrar" inte kan öppnas helt och det blir trångt för blodet att passera. Det blir då mycket blod i vänster förmak som får vänta på att komma igenom. Trycket på dess väggar blir stort och kan i förlängningen leda till förstorat förmak. Det i sin tur kan orsaka bland annat rytmrubbningar. Hjärtläkaren hoppas och tror att detta tryck löser sig själv i och med att man tätar hålet mellan kamrarna. Då kommer inte lika mycket blod ut från lungorna men om det inte gör det så vet de inte riktigt vad de ska göra. Kanske kan de lägga ett snitt mitt i den muskel som finns så att den blir bredare och mer blod kan passera. Detta är dock mycket mer riskabelt och det är inte säkert att resultatet blir bra.

Här står vi nu. På tisdag eftermiddag åtta da´r ska hjärtläkaren ta upp Lilla N:s fall med kirurgerna. Efter det får vi veta om vi får tid för operation i mars/april. Exakt operationstid får vi sedan fyra veckor innan det blir av. Usch, det är snart...

Fixardag

Idag händer det grejer här i gula villan. I bröllopspresent fick Mr R och jag utav ett par vänner att de skulle hjälpa oss att måla om i tvättstugan. Ni som varit här och sett hur den ser ut vet hur välbehövligt det är. Någon,som ägt huset innan oss, tyckte uppenbarligen det var lite tokroligt att måla väggarna i oregelbundna fält, i olika kulörta färger. Det kan närmast liknas vid Villa Villekulla. Fast det vore nästan en skymf mot Villekulla som ju i alla fall har charm. Men nu ska det alltså målas över och bli vitt och fint. Jag älskar vitt! Jag vet att jag inte är ensam om detta men jag är så lycklig över att äntligen få en ljus fin tvättstuga att jag inte annat kan än brista ut i ett kärleksrop till denna fantastiska färg. För att inte säga ett kärleksrop till våra fantastiska vänner och älskade Mr R som just nu sliter allt vad de kan för att få ordning. Jag passar barn, bakar bullar och fixar mat så att de orkar hålla på.

Slutledningsförmåga 2

Det är så underbart när de små sätter ihop egna ord utifrån erfarenheter de haft tidigare. Vår tre-åring hade varit på toaletten och jag uppmanade henne att tvätta händerna noggrannt. Jag gick för att göra något annat under tiden. Snart hör jag henne ropa:
Mamma! Mamma! Hjälp! Det är isvarmt!

Kommentarer

Jag blev uppmärksammad av en vän att det inte gick att lämna kommentarer här. Nu har jag åtgärdat det. Åtminstone tror jag det. Du får prova helt enkelt :-)

Slutledningsförmåga

På eftermiddagarna efter dagis har det börjat hända att Stora W sätter på radion och så dansar tjejerna allt vad de har i vardagsrummet (det händer att mamman också shakar loss). Idag fick även lilla N vara med. I famnen på storasyster skakades det rumpa för allt vad tygen höll till en engelsk låt under mammans övervakande öga. Plötsligt säger Stora W: Mamma, jag tror nog att sången handlar om Noomi. -Jaså, svarar jag, varför då? - Jo, för att det låter i alla fall Baby.

Det är ju självklart! :-)

Tio i topp

Inte för att det är någon tävling men HURRAAAA!!! Nu ligger Noomis insamling på tio i topplistan. Tiondeplatsen erövrades alldeles nyss och nu gäller det att ligga i för att avancera och inte tappa den. Har sett att det finns några andra som ligger hack i häl. Jag är ju ändå tävlingsmänniska...

Tjuvar

I morse när jag som bäst höll på att få in alla barna i bilen kom närmsta grannen förbi och frågade om jag hade hört något konstigt i natt. Han berättade att tjuvar varit där och stulit deras stuprör som är gjorda av koppar. Jag hade inte hört någonting så de måste ha varit verkligt professionella med tanke på att det i princip är precis utanför vårt sovrumsfönster. På ett sätt glädjande för det betyder ju att man uppenbarligen får några timmars djupsömn trots att man är småbarnsförälder. På ett annat sätt oroande. Skulle vi vakna om det kom in någon i vårt hus?

Men jag har hört att tjuvar brukar undvika stökiga hus och miljöer så vi borde vara på den säkra sidan... :-)

Alla barnhjärtans månad

Februari är Alla barnhjärtans månad. Hjärt- och lungfonden uppmärksammar detta genom att arrangera en insamling till förmån för forskningen om hjärtsjukdomar hos barn. Jag har antagit utmaningen och startat en insamling i insamlingen. Du kan se den här brevid. Skicka ett sms med texten Barnhjarta 1567 och ditt namn så skänker du 30:-. Om du skickar två sms så skänker du 60:- :-) Ett personligt tack dyker upp i hjärtat strax efteråt.

Mitt mål är att på allvar utmana förra årets vinnare trots att han redan hållt på i fjorton dagar och det bara är knappt två veckor kvar. Med din hjälp kan vi klara det! Tack!

Välkommen hit!

Kanske skulle jag kallat det här för en hjärteblogg eftersom det är lillla Noomis hjärtfel som fått mig att starta den. Men jag tycker att det blir begränsande att göra det. Mitt liv, vårt liv är ju så mycket mer än ett (eller ja, det är ju visserligen fyra) hjärtfel. Liksom att Noomi är så mycket mer och liksom att hennes liv inte ska få begränsas så mycket av att hon råkar vara ett av de ca 1000 barn varje år som föds med hjärtfel i Sverige. Visserligen blir hon inget tennisproffs men golf ska tydligen inte vara några problem :-)

Vår familj består ju även av Wilda, 5 år och Irma, 3 år. Och där finns inga begränsningar för vilka äventyr de kan hitta på. De kommer också få plats här. Jag dricker alltid te ur en stor mugg, som rymmer mycket. Precis som mitt liv. Välkommen att följa det.