Stolt mor - igen

Idag var det dags för Irmas utvecklingssamtal. Inte för att jag var direkt nervös innan men det känns alltid lite högtidligt och pirrigt innan. Som när man skulle få sitt betyg ur rektorns hand i skolan, jag visste att det som stod i skulle vara bra men riktigt, riktigt säker kunde man aldrig vara. Så när fröken berättade att Irma är väldigt duktig på att pussla, räkna, siffror, klä på sig själv och ta fart själv på gungan blev jag sådär varmt bomullsmjuk i bröstet (en av mina bästa vänner kan knappt ta i bomull så för henne föll nog den där liknelsen platt :-) Att fröken fortsätter med att Irma har gott självförtroende och att hon gärna talar om att hon är bra på vissa saker förstärker bara denna känsla ytterligare. Att jag har varit med och format en liten treårings goda självförtroende är stort. När jag sedan får höra att hon är omtänksam mot sina kamrater, att hon tar ledsna barn i handen och tröstar dem, då svämmar nästan mitt hjärta över av stolthet. Något rätt har jag nog gjort då, hittills.

Om en månad

I ensamhet, endast omsluten av nästan skållheta, mjuka duschstrålar, kommer tankarna. Jag önskar att om en månad är allt bra. Om en månad lyfter jag försiktigt, försiktigt upp mitt nyopererade lilla sköra, mjuka, duniga människobarn och lägger henne till bröstet. Om en månad fattar hennes lilla mun tag och börjar suga, som om ingenting hade hänt. Om en månad säger läkarna att operationen gick så bra och allt är nu som det ska. Om en månad har vi fest med ballonger och teckningar som barnen gjort och vi är glada för vår lilla dotter, bara glada, utan smolk i bägaren. Om en månad...

I händelsernas centrum

Det gäller att vara med där det händer. Som på köksbänken när mamma gör fruktsallad till hennes och pappas kvällsmys i soffan.

Underbara

Barnen har som jag tidigare skrivit en ny kusin. Jag tror att små barnfötter är bland det gulligaste som finns. Kusinen ställde snällt upp med sin ena fot på en bild. De andra är Noomis.

Utförsäljning

Förra veckan ringde min kompis Anna (som har bloggen Annas Lycka- kolla in den) mig och berättade att Tom Joule hade utförsäljning av sin provkollektion samt tidigare års kollektioner. Jag åkte dit på stört eftersom jag sett vilka fina fynd Anna gjort till sina tjejer några dagar tidigare då de också hade utförsäljning en kväll. Jag behövde gummistövlar till barnen och om det fanns någon fin sommarklänning till dem så kunde det väl inte skada...

Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig men när vi kom in i affären så finns där också massor av damkläder. Fiiina damkläder. 70% rabatt på årets provkollektion samt 100:- /plagg från tidigare kollektioner. Alla barnkläder och skor från tidigare år 50:-/styck. Det blev snabbt en stooor hög som vi provade oss igenom jag och tjejerna. Min absoluta favorit är den blåprickiga klänningen här nedan som jag ska ha på bröllop i sommar. Om fem kilo... bra att ha ett mål.

En skojsig dag.

Idag åkte jag till min vän Åse efter att ha lämnat de stora tjejerna på förskolan. Vi brukar kalla varann för Syster Åse eftersom jag också heter det, i tredjenamn. Efter att ha ätit frukost tillsammans i lugn och ro (Noomi sov och Åses barn var också på förskola/skola) samt avhandlat diverse samtalsämnen gick vi ner i hennes och hennes blivande mans studio. Åse själv är en fantastisk sångerska och låtskriverska. Du kan höra henne här, här och här om du har Spotify. Låten i den sista länken har hon skrivit själv. De andra två har vår körledare i Java Gospel, Ulf Nomark, skrivit. Idag spelade hon en ny låt hon skrivit och spelat in för mig. Den var kanonbra och hade ett viktigt budskap: var stolt över den du är och låt ingen trycka ner dig. Tanken är att hennes låtar ska bli en egenproducerad skiva så småningom. Missa inte den!

Glömde kameran hemma men hade i alla fall mobilen.

När vi lyssnat på hennes låt frågade Åse mig om jag ville spela in Noomis sång och det var klart att jag ville :-) Tänk vad roligt att ha den väldokumenterad till Noomi i framtiden. Så, vi började men hann inte klart. Jag sjöng i alla fall in en så kallad "slask" a capella så att Åse kan lägga komp på så småningom. Tack vännen!

Ikväll har jag också fått visa prov på mina snickarkunskaper. Jag hjälpte Mr R att lägga på och spika fast takpapp på lekstugan.


Vi blev inte riktigt klara eftersom vi kände oss tvungna att sluta kl 20 av hänsyn till alla barnfamiljer i kvarteret. Hoppas inte det börjar regna i natt...

Kolla in den fokuserade blicken :-D Foto: Mr R

Nu har vi precis tittat på sista avsnittet av Solsidan som vi missade förra söndagen. Jag skrattade så jag grät. Han är ett geni den där Felix.

Sovmorgon.

Idag, när vissa mammor vaknade av sig själv tidigt, DÅ tar bebisen sovmorgon ihop med de andra två. Suck...

Utmaning

I förmiddags skulle Mr R haft hand om ljudet i kyrkan vi går till. Eftersom han behövde bygga lekstuga fick jag hoppa in i hans ställe. Jag har aldrig gjort det förut men hur svårt kan det va´!? :-) Skämt å sido så var jag ganska nervös och var där i god tid för att plocka upp sladdar och mikrofoner samt koppla in dem rätt. När jag kom hade dock kören som skulle sjunga redan fixat med allt det så det var bara för mig att ställa in nivåer när de övade. Det var riktigt roligt och jag tror det gick ganska bra. Inte så att jag har en ny karriär som ljudtekniker framför mig men ändå. Kören "In His Grace" är i alla fall grymt svängig och väldigt samsjungna. Det var nog en stor anledning att det var så lätt att få till ett bra ljud trots min ovana. Om ni har möjlighet att gå och lyssna på dem någon gång så gör det. Jag passade på att öva lite fotografering också när jag hade så bra motiv.

Vi kan nog bli kompisar...

Uteliv

I helgen har min pappa och hans sambo varit här. Syftet var, förutom att umgås lite, att bygga en lekstuga åt tjejerna. Lördagen bjöd på fantastiskt marsväder, om än något kyligt. Allihop var ute från morgon till sen eftermiddag. Lekstugan blev inte riktigt klar men är på god väg. Det "svåra" är gjort och nu ska "bara" takpapp, samt väggar, fönster och dörr på plats. Jag får ha marktjänst hela veckan lång så kanske Mr R kan snickra på kvällskvistarna nu när det är ljusare ute. Sedan får tjejerna och jag gå loss och inreda. Wilda har beställt rosa väggar :-) Hon vill även ha ett bord, stolar, en spis och en guldfisk(!) i lekstugan.

Så här långt hann de.

Nybakt i solen på altanen

Irma älskar bulle!

Försökte mig på att panorera. Svårt!

Lite trädgårdsfix.

Okej, lakanen frös sig hårda men känslan. Känslan!

Gammal kärlek rostar aldrig

Här är några bilder jag fotade på svärfar och svärmor i söndags. Visst är de fina. Kommer snart fler bilder från den sessionen. Nu ska här städas och göras våffelsmet. Ikväll kommer min pappa med sambo. Imorgon blir det lekstugebygge för hela slanten.

På´at igen.

Igår kväll efter kören försökte jag lite med studioljuset igen. Ville fotografera Mr R också men han ställde inte upp. Får se ikväll om det går bättre. Håll till godo med en fantastisk liten tjej så länge.

Ett första trevande försök

I helgen har vi varit i Småland och firat svärfar som fyller år i veckan. Det blev överraskningshelg innehållande bland annat bubbelbad och bastu, restaurangbesök samt fotografering av hela familjen. Jag hade hyrt studioljus och tillsammans med svåger och svägerska satte vi upp det och plåtade i tre timmar.

Nu är vi hemma igen och idag skulle ljuset tillbaka. Men i morse tänkte jag att jag provar att sätta upp det själv och prova lite med tjejerna som modeller. Eftersom en softbox till ljuset saknades så använde jag bara en blixt med paraply från ca 45 graders vinkel. Bakgrunden försökte jag lysa upp lite med en lampa från det stora möbelvaruhuset. Jag hade ingen tid att göra finjusteringar utan jag bara flashade på. Det blev sådär men tjejerna blev fina i alla fall.

Sedan visade det sig när jag ringde min kontakt på studioljusaffären att jag inte behöver lämna tillbaka förrän onsdag. Gissa vad jag kommer syssla med fram till dess... :-) Att det blir trångt i matvrån får vi leva med.

Hurra!

Idag är vi glada och jublar här i det gula huset. Barnen har nämligen fått en till liten kusin, den andra. Den här gången blev det en tjej med "silkeslen hud och vassa naglar" som mamman själv beskrev henne i morgonens sms. Vi längtar efter att träffa hela familjen och till dess säger vi stort grattis och vi älskar er.

Matsedel 18-24 mars

Klockan är massor. Hade det inte varit för mitt löfte så skulle det nog inte blivit någon matsedel för denna veckan. MEN det blir inte så många dagar eftersom vi är bortbjudna i helgen.

Fredag: Fläskpannkaka med lingonsylt, morötter, knäckebröd
Lördag: Något gott.
Söndag: Något gott.
Måndag: Fiskgratäng med mandel
Tisdag: Tomatsås med färska örter, pasta, bröd
Onsdag: Köttgryta med kokt potatis och rödbetor.
Torsdag: Grönsakssoppa med mjuk smörgås och ost.

And she went Bananas

Nu har Noomi fått smaka riktig mat. Eller ja, gröt i alla fall. Det var i tisdags det skedde första gången. Hela familjen var samlad för det stora ögonblicket och vi hade både videokamera och kamera i högsta hugg. Storasyster Wilda fick äran att mata. Bebisar brukar ju grimasera och tycka det är väldigt konstigt, åtminstone är det så Wilda och Irma gjort, men banangröt är tydligen väldigt gott för oj, oj, oj vad Noomi smackade och log. Förhoppningsvis hjälper gröten henne att gå upp lite mer och snabbare i vikt till operationen om en dryg månad.

Drama Queen

Jag sitter vid frukostbordet och ammar samtidigt Noomi. Då ber Irma, som sitter i soffan, mig att komma och knyta ett band på hennes klänning. Jag säger att det kan jag göra om hon kommer till mig eftersom jag har svårt att resa mig från det jag håller på med. Hon blir arg och börjar skrika Dumma mamma! Dumma dig! Högre och högre skriker hon. Hon börjar kasta soffkuddar på golvet och hoppa i soffan. Jag säger att antingen får hon lugna ner sig eller så kommer mamma att bli arg. Hon fortsätter att skrika Dumma dig! Precis innan jag ska säga till på allvar avbryter hon tvärt, sätter sig på knä i soffan med armarna i kors och putande underläpp. Och så säger hon Det är nästan som Lotta på Blåkmakajgatan. Jag kunde inte låta bli att skratta högt. Det gick bara inte. Istället för att bli arg så sa jag Jaa, det är nästan precis som Lotta, goa unge. Kom hit nu så ska jag knyta åt dig. En glad Irma hoppar ner från soffan och allt är frid och fröjd. Det är härligt med barn!

Heja våren!

Igår intog vi årets första utefika på altanen. När vi satt där sa jag till Mr R att det måste vara just den här tiden på året som jag gillar vår altan allra, allra mest. Gräset är fortfarande lite klabbigt och grått så hade det inte varit för altanen tror jag inte vi hade fikat ute mot husväggen badandes i några av den varma årstidens första solstrålar.

Besked

Idag var jag på Drottning Silvias barnsjukhus med Lilla Noomi. Vi är där med jämna mellanrum på hjärtmottagningen. De väger och mäter henne för att se att hon växer tillräckligt. Idag vägde hon 5610 gr och var 65 centimeter lång. Varje gång kollar de också syresättning och puls. På bilden är hon uppkopplad till en sådan apparat. Strax efter att fotot togs visade poxen (syremättnaden) 100%. Det gillar vi. Det visar att hon mår bra trots sina hjärtfel. Idag fick hon också antikroppar, typ vaccin, mot RS-virus igen. Det var femte och sista gången på lika många månader. En dos kostar över 10 000 SEK. Tack och lov att vi bor där vi gör. Det gör väldigt ont att få sprutan i benet men Noomi är så tålig och gråten går snabbt över.

Vi fick också besked om att operationen blir den 26 april. Det innebär att vi ska infinna oss på sjukhuset på annandag påsk för förberedelser. Det känns bra men läskigt och overkligt att veta att nu blir det av.

Över till något helt annat. Jag vill än en gång passa på att tacka för den fina bodyn som Noomi har på sig på bilden. Den har hennes 15-åriga syssling sytt i slöjden. Tufft med bilar. Tack!

Som din dag så ska din kraft ock vara

Det är konstigt det där med vad man orkar med. Fast man inte tror det så orkar man alltid det man måste. I morse tänkte jag till exempel att hur i all världen ska jag orka med allt idag. Mr R är magsjuk och förkyld och behöver pysslas om. De stora barnen har ingen förskola idag, Wilda ska på simskola OCH dansskola (Farmor följer i och för sig med på simskolan), lunch och middag måste fixas, jag behövde handla lite grann och tvätta bilen (som ska lämnas in på reparation i morgon) och berget med tvätt var tvunget att sjunka något. Och vet ni, jag har orkat och hunnit med alltihop fast jag trodde det var omöjligt. Det blev till och med en liten plocka undan och städa-runda alldeles nyss plus att jag -viktigast av allt- hunnit läsa tre sagor för barnen under dagen. Det är som om kraften skänks till en när den som mest behövs och vi får bara tacka och ta emot. Det är jag glad för. Nu kan jag lugnt invänta om jag också ska få magsjuka eller inte. Hoppas jag klarar mig. Ni kan väl hålla tummarna.

Matsedel is da shit!

I förrgår gjorde jag matsedel för hela veckan. OMG vad det är fantastiskt! Om jag någonsin glömmer bort hur bra det är, var god och påminn mig då. Det är så skönt att slippa tänka på vad vi ska äta varje dag. Det besparar mig så mycket tid och ojande. Det blir billigare eftersom vi inte behöver åka till affären och handla var och varannan dag (för då slinker det alltid ner något som inte var tänkt - en chokladbit eller så - och för att inte tala om bensinen som blivit hutlöst dyr). Det blir nyttigare eftersom halvfabrikaten blir färre och det blir mer varierat eftersom det är lättare att stå emot barnens Jag vill ha pastaaaaa, mammaaaa! när jag redan bestämt vad vi ska äta. Jag blir gladare också, när jag inte känner mig stressad över en sådan sak som att komma på något nyttigt och gott till middag varje dag. SÅ, för att hålla uppe detta initiativ som ännu inte blivit en vana kommer jag att lägga ut vår matsedel här på bloggen. Om den kan vara någon annan till inspiration eller hjälp så varsågod! Det kommer vara en helt vanlig, enkel matsedel utan konstigheter. Jag är inte så duktig på att laga mat och mina barn äter helst, som ni förstått, pasta. Men som sagt, använd den om ni vill. Annars kan ni bara hoppa över att läsa det inlägget varje vecka.

Matsedel: 10-18 mars

Torsdag: Stekt falukorv och makaroner. Morotsstavar
Fredag: Chili con Carne med baguette och grönsallad
Lördag: Flygande Jakob med grönsallad
Söndag: Ugnsstekt laxfilé med pressad potatis och kall sås på gräddfil och rödlök (bara gräddfil till barnen). Kokta grönsaker (ärtor, majs, paprika)
Måndag: Pannbiff och kokt potatis med stekt lök och brunsås. Rivna morötter.
Tisdag: Kokt torsk med ägg- och persiljesås och kokt potatis. Broccoli.
Onsdag. Ugnsstekt falukorv med tomater, lök och äpplen. Potatismos. Majs.
Torsdag: Köttfärssoppa á lá gulasch med gräddfil och ett gott bröd.

Allt är relativt

Visst har vi det tufft med stundande operationer men det finns alltid något att vara tacksam över. Just nu är jag extra tacksam över att bo i Sverige som erbjuder bästa tänkbara vård till alla. Och jag är verkligen tacksam över att inte ha förlorat allt jag äger och har på grund av en jordbävning med efterföljande tsunami. Stackars, stackars alla som är där och som dessutom är rädda för efterskalv och radioaktivt utsläpp. I skenet av det så har vi det fantastiskt bra. Tänk på det!

Man lär sig något nytt varje dag

Vi satt vid frukostbordet när Irma började härma Wilda. Wilda tyckte först det var kul men strax sa hon åt syrran att sluta. Vilket hon självklart inte gjorde. Till slut vänder sig Wilda mot mig: Mammaaaa... Irma härmar mig... säg till henne att sluta! Jag svarar Äsch, bry dig inte om det så slutar hon snart. Irma fortsätter härmas och Wilda fortsätter säga åt henne, argare och argare. Åter igen vänder hon sig till mig, väldigt frustrerad. Jag svarar åter samma sak, att hon ska sluta bry sig om sin systers härmningar. Efter en liten stunds tystnad utbrister hon argt: Men mamma! Jag vet ju inte hur man gör när man inte bryr sig! Ett ganska sympatiskt drag i och för sig.

Time flies

Och vips så har man tre tjejer som kan sitta med vid matbordet. Vid middagen igår kväll fick Lilla N sitta med för första gången. Visst, lite uppallrad med en extra filt för stabiliteten, men ooh så nöjd hon var. Och lite förundrad tror jag.




I helgen ska hon dessutom få smaka något annat än bröstmjölk för första gången. Det blir mild havregröt med hallon och banan. En smakexplosion alltså. Det är alltid så roligt när de får testa första gången. Minen är obetalbar. Få se om jag kan fånga den på bild.

Påminnelse

Idag är vädret så grått och kallt och trist att jag bara måste lägga upp en bild från i lördags då jag var med min kör Java Gospel på Styrsö. Solen sken och värmde hela dagen. Bara som en liten påminnelse att våren faktiskt är på väg.

Bara att gilla läget... men det gör jag inte.

Förra tisdagen hade kirurgerna och hjärtläkarna konferens om Lilla N. Idag ringde jag Hjärtmottagningen för att höra vad som blivit sagt. De har sagt tidigare att operationen eventuellt skulle skjutas fram eftersom förträngningen på Lilla N:s lungpulsåder skyddar hennes lungor. Idag fick vi dock veta att de följer den ursprungliga planeringen med operation innan hon är ett halvår, dvs senast 30 april. Jag bad dem lägga på ett kol med att lägga in vilken dag det ska ske eftersom Mr R:s pappa också tyvärr måste opereras nu i samma veva.

Han har en tumör i hjärnan som de vill operera med öppen kirurgi medan han är vaken. Det är så hemskt att jag helst inte vill tänka på det. De säger att blixten inte slår ner två gånger på samma ställe och det må så vara men uppenbarligen kan den slå ner väldigt nära. Min före detta make hade också en hjärntumör. Förhoppningsvis har detta i alla fall fört med sig att jag, trots stort avstånd, på något litet sätt kan stötta min svärmor som nu är i liknande situation som jag var då. Och förhoppningsvis blir utgången lyckligare. Jag tänker på er svärmor och svärfar. Varje dag. Kramar till er!

En god dag - i dubbel bemärkelse

Idag var jag hos min älskade svägerska. Fast jag föredrar nästan att kalla henne syster. Hon är höggravid, beräknad förlossning var igår. Vad kunde då passa bättre än att passa på att se till att både hon och jag fick oss varsin rejäl semla på semledagen? Vi gjorde våra egna med bullar från Mohlins konditori. Det bästa med att göra egna semlor är att man kan få dem precis som man vill ha dem. Jag gillar grädde... Min semla är den till vänster. Eller var, för den är ju i min mage nu, tillsammans med en semla till som jag åt här hemma ikväll tillsammans med familjen.



Jag passade på att ta kort på utsikten från min svägerskas och svågers lägenhet också. Fint som snus. Ha en fortsatt skön och god fettisdagskväll.

Be careful what you wish

Jag är ingen modeslav. Men man vill ju hänga med och liksom vara lite lagom cool och trendig. Och utan att någon skugga ska falla över min älskade make så vill jag liksom att han ska vara det också. Fast han tycker inte det är lika viktigt som jag. För honom står funktion före form och framför allt före trend och det är ju vettigt. Egentligen...

Man ska ju inte försöka göra om varandra, jag vet ju det, men det är så lätt att tycka om ditten och datten. Hur som helst... i natt drömde jag en dröm. Det var nog en kompis statusrad på Facebook som löd så här "Onepiece eller inte - det är frågan?" som var upphovet. Jag drömde att min man, tillsammans med min bror, blivit supertrendiga och köpt var sin onepiece. Det var någon slags sommarmodell som också var tight med kortare ben i spräckliga färger á lá 80-tal. De gick runt och sa att det var minsann högsta mode och att jag också borde skaffa en. De såg gräsliga ut och jag tänkte i drömmen att det var jobbigt att han blivit så modemedveten min man. Så jag ska försöka sluta önska att han skulle hålla bättre koll på sånt. Han har ju ändå en fru som säger åt honom. :-)

PS. Jag älskar dig, Mr R. Har jag sagt det idag?

Det finns så många sköna människor

De skönaste människorna jag vet är mina barn. De bjuder på så mycket härliga kommentarer varje dag. Idag sa Mellan I bara helt apropå: Mamma, jag älskar dig! Jag älskar alla i hela världen! Tänk vad härligt att känna så inför sin omvärld. Att världen inte är så stor för en treåring är en annan sak. Jag är glad så länge hon har den upplevelsen och får vara det oskyldiga lilla barn hon är. Och visst känner vi många sköna människor. Förutom de tre i vår familj kommer här några till på bilder som jag tagit med mitt nya objektiv.

Lilla Noomi med stora blå.

Irma i sina fina glasögon

Syskonbus med Wilda och Noomi

Noomi fick vara modell

Noomi älskar sin mobil på skötbordet

Pastor Ulla

Gamla vänner i glatt samspråk

Härlige Gustav

Mamma och barnmys

Och så mina tre sessor igen till sist

Plötsligt händer det!

Jag står och lagar mat i köket ochWilda frågar vad det blir för mat. Det blir potatis- och köttfärsgratäng, säger jag. Då svarar hon, som alltid annars säger att hon inte gillar, Mmmm.. vad gott!

Här är receptet:

Potatis i skivor
Gul lök i skivor
Brynt köttfärs, saltad och pepprad

Varva detta i en ugnsfast form. Salta och peppra lite grann på lagren.

Blanda några deciliter grädde, några deciliter mjölk, några matskedar god senap och några teskedar köttbuljongpulver noga och häll över gratängen. Toppa alltihopa med riven ost och sätt in i ugnen på 225 grader tills gratängen är färdig. Det tar ca 35-40 minuter för en normalstor form. Servera tillsammans med rårörda lingon eller lingonsylt och lite grönsaker.

Så gott att till och med kräsna femåringar gillar´t. Hon åt till och med två portioner!

Eftermiddagsmys

Det är eftermiddagsmys i soffan framför skid-VM där Sverige nyss tog silver i damstafett. Tjohoo!!! Stora W har sångstund med Lilla N i knäet. De har sån fin kontakt de där två. Stora W sjunger och gör rörelser med Lilla N:s små armar och ben. Lilla N skrattar förtjust. Både "Bom, bom låter stora trumman, Pippi och Ronjalåten betas av.

Mellan I målar med sina kritor och vill slå in teckningarna i paket till pappa som är på jobbet. Det är det som gäller nu, slå in i paket. Jag är så tacksam för mina fina tjejer och för att vi får ha det så härligt tillsammans. Jag vill inte alls tänka på att strax har vi nog en kallelse till operation i brevlådan. Jag både vill och inte vill att den där operationen ska vara snart. Det är jobbigt att liksom ha det hängande över sig utan att veta hur det kommer gå eller hur det blir. Men det är några veckor dit och i eftermiddag har Sverige tagit silver och en teckning väntar på att slås in i paket med fint snöre.