Nattning

Ikväll kom en professor i partikelfysik på besök vid nattningen. Han var inte alls så torr och tråkig som det kan låta utan läste både saga och gjorde Bulleri, bulleri bock. Sedan råkade han somna och snarka i Irmas säng. När tjejerna väckte honom trodde han att det redan var morgon. Han får gärna komma igen för nattningen gick som en dans.

Tredje gången gillt

Efter två försök som rann ut i sanden gör jag nu ett tredje med att dra igång bloggandet igen. Det blir lite annorlunda än tidigare och det symboliseras av delvis nytt utseende och namn. Den största förändringen är dock att även Mr R kommer bidra med inlägg ibland. Snart (det har vi sagt i ett år nu men nu är det faktiskt snart) kommer vi börja bygga vårt hus som nog är det största projektet efter barn (om man nu kan kalla dem ett projekt...) man kan ha. Och eftersom vi gör det tillsammans är det också kul att få skriva här båda två.

Men vi börjar med ett inlägg från helgen och Mors dag. Vi var i mina hemtrakter och firade på landet hos min mormor och morfar med grill, häng med familj och släkt, sol och bad. Till och med jag slängde mig i böljan flera gånger. Galet att det kan vara så varmt i vattnet redan i slutet av maj.

Min kära mor som ordnade allt gott.

Urmodern herself. Min älskade mormor.

Värsta sommaren.

Barnens syssling gillade att plaska.

Bildbevis.

Alla tyckte inte att det var lika härligt... :-)

Kvällen är din!

Vi har just tittat på första avsnittet av "Kvällen är din" på Tv4 Play Mr R och jag. Han frågar mig vilken min högsta dröm är och jag babblar på om att simma med delfiner och sjunga i kören på Melodifestivalen. -Vet du vilken min högsta dröm är då?, frågar han sedan. -Att bli frisk i ditt knä?, sa jag. -Nja, i och för sig men nä, det ligger på andra plats. - Att spela golf med nå´n supermegakänd golfare då? - Nej, inte det heller. Min allra högsta dröm är att få se varenda solnedgång med dig, livet ut, till sista andetaget. Jag hade redan bölat mig rödögd och supersnorig till programmet på TV. Det blev ju inte bättre av en sådan kärleksförklaring. Och okej då, jag vill simma med delfiner tillsammans med dig älskling. <3

Familjefoto

Det har känts viktigt att få till en fotografering på Noomi och familjen innan hennes operation. Någonstans i bakhuvudet maler tanken "tänk om det värsta skulle hända" och då skulle jag ångra jättemycket att vi inte hade några riktigt fina foton på oss tillsammans. Innan min förra man gick bort så ville jag gärna ta bilder på familjen men det blev aldrig av och det tycker jag är tråkigt. Inte minst för Wilda och Irma.

Men utöver dessa drastiska och dystra tankar så vill vi gärna ha några nakenbabybilder utan ärr på bröstet. Det kanske är dumt eftersom Noomi kommer ha ärr resten av livet sedan och det egentligen kommer vara mer "hon" men det kommer ju finnas chans att ta bilder då i så fall.

Så, idag var vi hos fantastiskt duktige Niklas Olsson. Jag träffade honom när jag gick fotokursen för ett tag sedan. Han var en av mina tre lärare då. Han jobbar mest med fotografering av produkter men gör också lite annat som bröllop och porträtt. Ni hittar hans hemsida genom att klicka här. Kolla gärna på hans fina bilder i bloggen.

Några av bilderna han tog idag bjuder vi på här nedan. Jag är jättenöjd. Tack snälla Niklas. Det var roddigt med tre barn men resultatet blev ju Canon ;-)

STACKARS Mr R - helt ärligt alltså

Ibland har man sådana där dagar när inget riktigt klaffar, när allt går fel liksom. I eftermiddags hade Mr R en sådan dag. Allt var frid och fröjd efter att jag släppt av honom på jobbet igen efter att han följt med för att ha hand om barnen medan jag fick gå på ett seminarium på fotomässan på Scandinavian Photo. Vi ses hemma, sa vi. Grejen var bara den att jag skulle handla både det ena och det andra och det drog ut på tiden. Plötsligt var klockan närmare 17 och barnen sa att de var hungriga. Vad gör man då om man ännu inte hunnit så långt som till mataffären och man befinner sig vid Hisingens köpmekka. Ja, vi gick i alla fall till en hamburgerrestaurang eftersom det är det enda jag med säkerhet vet att barnen äter på restaurang. Dessutom går det hyfsat snabbt och de kunde leka i lekhörnan både medan de väntade på maten samt efter att de ätit och Noomi med all sannolikhet skulle vakna och vara hungrig och behöva ammas (vilket hon också gjorde).

Nåväl, när jag sitter där och ammar Noomi så ringer Mr R. Var är ni? -Ja, vi är på Backaplan och ska handla mat. - Jag har ingen husnyckel, sa han. Efter lite dividerande om utifall att en granne hade nyckel eller inte kom vi fram till att han lika gärna kunde komma till stormarknaden och hjälpa mig med all mat och framförallt med alla barnen. När vi lagt på kom jag på att jag glömt att säga att jag ju inte kommit så långt som till mataffären ännu, att vi satt på Burger King och att jag ammade Noomi. Så jag skickade ett sms. Det jag inte visste var att Mr R:s mobil precis dött på grund av att batteriet var slut. Till slut hade ju Noomi ätit klart och vi var klara att gå men ingen Mr R i sikte. Jag försökte såklart ringa men nu gick numret inte att nå. Jag tänkte att han säkert hade ett ärende att uträtta först så jag gick in i grannbutiken till hamburgerrestaurangen för att se om där fanns jeans till Wilda så att jag kunde utnyttja det tillgodokvitto jag hade där som snart går ut. Det fanns det. Och en fin collegetröja i min favvofärg turkos med fleece i till kampanjpris... Jag höll hela tiden utkik efter Mr R men han syntes inte till. Ja, ja, vi får väl helt enkelt gå till mataffären då. Han måste ju fatta att vi gått ifrån BK eftersom vi fått vänta så länge, tänkte jag. Jag försökte ringa igen men det gick fortfarande inte att nå numret.

Lindex ligger precis utanför mataffären och där skulle jag byta en tröja jag hade med. Barnen sprang och drog i än det ena än det andra så det tog en stund att hitta det jag skulle samtidigt som jag fick förmana dem. DÅ dyker han äntligen upp. -Är det HÄR ni är! Jag har letat i EN TIMME inne på mataffären och så är ni i en KLÄDAFFÄR! - Ja men du kom ju aldrig, jag skickade ju ett sms... och sedan gick det inte att ringa dig. Han hade till och med fått kundtjänst att gå in i systemet för shop express och se om jag var inloggad till slut... Synd att han inte kom på att han kunde lånat telefonen istället och ringt mig... :-)

Hur som haver. Vi bestämmer att han får ta med alla barnen hem eftersom klockan nu börjar bli mycket och jag ska handla. När det har gått cirka en halvtimme så ringer min mobil. -Hej, det är jag... jag fick aldrig husnyckeln... Ställ bara vagnen där du är och kom ut med nyckeln. På en gång! Jag har kört tillbaka till affären igen och väntar precis utanför. Behöver jag skriva att stämman var lite uppgiven? Och kanske aningens irriterad... :-) Jag måste säga att jag beundrar min mans tålamod. Själv hade jag brutit ihop för länge sedan. Men efter ett par pussar igenom bildörrsrutan verkade han vara vid gott mod igen.

Nu har jag kommit hem och packat upp varorna, Mr R fixar med lekstugefönster i källaren. Jag ska minsann gå och göra en god kvällsfika åt honom så att hans dag ändå får sluta bra med lite mys i soffan tillsammans.

Nostalgisk

Jag har fortsatt att gå igenom datorn efter bilder till barnens fotoböcker. Grejen är bara att jag "springer på" så mycket annat. Som videon från vårt bröllop till exempel. Jag skrattade så jag grät när jag tittade. Mest skrattade jag när vi sjöng vår duett. Inte för att det var direkt dåligt eller så utan mest för att jag minns känslan, hur mycket vi övade innan samt hur nervösa vi var(mest Mr R eftersom det var första gången han sjöng solo inför publik). Kanske kan jag glädja någon mer än mig själv med vår lilla sång. Hoppas det... och hoppas Mr R tycker det är ok att ni får höra... :-) Varsågoda :-D

Bortskämd

Idag har jag blivit bortskämd två gånger av av människor i min närhet. Två gånger har jag blivit lika glad. Vilken rikedom. Tänk att det finns människor som vill glädja mig bara för att jag är den jag är! Det började med min vän Åse som jag skrivit om tidigare. Nu har hon börjat skriva en sång om mig! Hon mailade texten och jag började gråta när jag läste den. Så fina ord. Det var svårt att förstå att det var mig hon tänkte på när hon skrev den. Ska bli mycket spännande att få höra när den är klar.

Ikväll åkte Mr R iväg för att handla förkylningsbrustabletter medan jag nattade tjejerna. Han ska till Hemsedal med jobbet och åka skidor i helgen och just då börjar han känna att han är förkyld. Typiskt, han har ju varit frisk rätt länge nu ändå. Och ni vet ju alla hur det är med karlar och förkylningar... ;-) Hur som helst, när han kom hem hade han med sig blommor till mig som han räckte fram med ett leende och orden Bara för att jag älskar dig och du är så go´. Tänk vilken tur jag har som har så fina människor omkring mig. Här bjuder jag er på ett hjärta tillbaka. Det är inte mycket men en symbol för att ni också finns i mitt.