STACKARS Mr R - helt ärligt alltså

Ibland har man sådana där dagar när inget riktigt klaffar, när allt går fel liksom. I eftermiddags hade Mr R en sådan dag. Allt var frid och fröjd efter att jag släppt av honom på jobbet igen efter att han följt med för att ha hand om barnen medan jag fick gå på ett seminarium på fotomässan på Scandinavian Photo. Vi ses hemma, sa vi. Grejen var bara den att jag skulle handla både det ena och det andra och det drog ut på tiden. Plötsligt var klockan närmare 17 och barnen sa att de var hungriga. Vad gör man då om man ännu inte hunnit så långt som till mataffären och man befinner sig vid Hisingens köpmekka. Ja, vi gick i alla fall till en hamburgerrestaurang eftersom det är det enda jag med säkerhet vet att barnen äter på restaurang. Dessutom går det hyfsat snabbt och de kunde leka i lekhörnan både medan de väntade på maten samt efter att de ätit och Noomi med all sannolikhet skulle vakna och vara hungrig och behöva ammas (vilket hon också gjorde).

Nåväl, när jag sitter där och ammar Noomi så ringer Mr R. Var är ni? -Ja, vi är på Backaplan och ska handla mat. - Jag har ingen husnyckel, sa han. Efter lite dividerande om utifall att en granne hade nyckel eller inte kom vi fram till att han lika gärna kunde komma till stormarknaden och hjälpa mig med all mat och framförallt med alla barnen. När vi lagt på kom jag på att jag glömt att säga att jag ju inte kommit så långt som till mataffären ännu, att vi satt på Burger King och att jag ammade Noomi. Så jag skickade ett sms. Det jag inte visste var att Mr R:s mobil precis dött på grund av att batteriet var slut. Till slut hade ju Noomi ätit klart och vi var klara att gå men ingen Mr R i sikte. Jag försökte såklart ringa men nu gick numret inte att nå. Jag tänkte att han säkert hade ett ärende att uträtta först så jag gick in i grannbutiken till hamburgerrestaurangen för att se om där fanns jeans till Wilda så att jag kunde utnyttja det tillgodokvitto jag hade där som snart går ut. Det fanns det. Och en fin collegetröja i min favvofärg turkos med fleece i till kampanjpris... Jag höll hela tiden utkik efter Mr R men han syntes inte till. Ja, ja, vi får väl helt enkelt gå till mataffären då. Han måste ju fatta att vi gått ifrån BK eftersom vi fått vänta så länge, tänkte jag. Jag försökte ringa igen men det gick fortfarande inte att nå numret.

Lindex ligger precis utanför mataffären och där skulle jag byta en tröja jag hade med. Barnen sprang och drog i än det ena än det andra så det tog en stund att hitta det jag skulle samtidigt som jag fick förmana dem. DÅ dyker han äntligen upp. -Är det HÄR ni är! Jag har letat i EN TIMME inne på mataffären och så är ni i en KLÄDAFFÄR! - Ja men du kom ju aldrig, jag skickade ju ett sms... och sedan gick det inte att ringa dig. Han hade till och med fått kundtjänst att gå in i systemet för shop express och se om jag var inloggad till slut... Synd att han inte kom på att han kunde lånat telefonen istället och ringt mig... :-)

Hur som haver. Vi bestämmer att han får ta med alla barnen hem eftersom klockan nu börjar bli mycket och jag ska handla. När det har gått cirka en halvtimme så ringer min mobil. -Hej, det är jag... jag fick aldrig husnyckeln... Ställ bara vagnen där du är och kom ut med nyckeln. På en gång! Jag har kört tillbaka till affären igen och väntar precis utanför. Behöver jag skriva att stämman var lite uppgiven? Och kanske aningens irriterad... :-) Jag måste säga att jag beundrar min mans tålamod. Själv hade jag brutit ihop för länge sedan. Men efter ett par pussar igenom bildörrsrutan verkade han vara vid gott mod igen.

Nu har jag kommit hem och packat upp varorna, Mr R fixar med lekstugefönster i källaren. Jag ska minsann gå och göra en god kvällsfika åt honom så att hans dag ändå får sluta bra med lite mys i soffan tillsammans.