Husuppdatering

God jul allesammans!

Då vi varit fullt upptagna med att vabba på sistone, har det blivit dåligt med uppdateringar av bloggen. Sist i raden så fick lilla N lunginflammation, dubbelsidig öroninflammation SAMT en brusten blindtarm. Fru S åkte med lilla N i ambulans till Göteborg och Drottning Silvias sjukhus för operation. Ett sjukhus vi känner väl efter lilla N's hjärtoperation där för drygt ett och ett halvt år sedan. Under två veckors tid bytte jag och Fru S av varandra att vara med lilla N. Allt gick bra och hon är nu hemma med oss alla och kan fira en fröjdefull jul. Ett stort ärr till på överkroppen alltså...

De första stapplande stegen efter operationen. Hon var så söt i sin sjukhussärk.

Husbygget går framåt. Taket har kommit på och innerväggarna på övervåningen är uppe, samt att golvvärmen på övervåningen är lagd. Ja, vi ska ha golvvärme där uppe. Det var ett av de lättare besluten att ta, och vi var båda överens om detta. Att slippa alla fula element, som bara är i vägen, det ville vi båda. Samma dag som snickarna skulle sätta upp innerväggarna, på övervåningen, kom jag och Fru S fram till att vi ville bygga en klädgarderob mellan två av barnens rum, på bekostnad av sovalkoverna i rummen (se tidigare inlägg med planlösning). Denna garderob kan utnyttjas som walk-in-closet. Skulle det inte funka kan vi alltid riva det och öka på rummens storlek. Som vanligt har jag varit uppe på bygget och granskat grabbarnas jobb, och för det mesta har de skött sig :) Ibland blir det fel, men ingen är ju felfri...allra minst jag. Huvudsaken är att man rätta till efter sig, om man kommer överens om att det är fel.

I allrummet på övervåningen

Fotografen i allrummet med kameran mot föräldrasovrum, ett barnrum samt badrum.

Nu är det julledighet och vi ser fram emot nästa år då arbetet återupptas. Då ska jag gå in och dra nätverket samtidigt som elektrikern drar elen. Vill ju kunna bidra till byggnationen av vårt hus. Kommer även gå in lite senare också och göra en hel del i klädvården samt garaget. Eventuellt kommer vi även att lägga alla parkettgolv själva med hjälp av min kusin som är golvläggare. Men det ligger långt fram i tiden.

Till sist, så här på natten till julafton, vill vi önska er alla en synnerligen fröjdefull jul!

/Mr R

Världens bästa 2-åring

Egentligen säger ju rubriken allt. Lilla, goa pluttan fyller två år idag. Vi struntade i frukostfirande på sängen eftersom både hon och vi vuxna är sjuka i halsfluss och behövde sova. Det finns nog med födelsedagsmorgnar framöver när hon är lite större istället. Så vi firade henne vid förmiddagsfikat. Hon gillade verkligen att få paket. Men att öppna dem var sådär... Det var ganska läskigt faktiskt. Man kunde ju inte veta vad som gömde sig däri. Systrarna hjälpte då gladeligen till. Sedan lade de beslag på innehållet också så att vi fick säga till dem att det var faktiskt Noomis saker. En enda dag kan hon väl få ha dem för sig själv åtminstone... Vi bjöd snickarna på bygget på två-årstårta också. Fast då sov Noomi middag. Men ordentligt firad har hon blivit i alla fall. Tänk, snart är man väl inte ens småbarnsmamma så fort som tiden går...

Byggdag 1

Tidigt i morse kom de första långtradarna med vårt hus. Eller rättare sagt med delar av vårt hus. Idag har första våningen monterats på plats. Det känns ju smått overkligt måste jag säga. Vi fick möjlighet att kika in lite grann. "Jaha, här ska vi ha sofforna.... Här ska matbordet stå... Här har vi ju tänkt att ha både en gästsäng och skrivbord... får det verkligen plats..." Men vi gillar´t. Jag stortrivs redan med den faluröda nyansen vi valt och uppsikten från köket ut mot gatan och lekplatsen blir kanon.

Imorgon bygger snickarfirman vidare när lastbilskonvoj nummer två anländer i ottan. Då ska andra våningen på plats. På fredag kommer taket. Det är spännande det här. Och smått overkligt som sagt.

Tålig, ursöt ett-åring

Igår var det kallt. Jag befann mig under förmiddagen i en park tillsammans med ett litet ett-årigt charmtroll och hans goa mamma. Trots att termometern gärna hade fått visa några grader varmare var lillen så tålmodig och gick med på allt vi vuxna hittade på. Tack gode Gud för underställ, en varm filt och mammas mysiga famn emellanåt. Så här blev lite av resultatet.

American Family

Bild lånad från Internet.

Det är ju rätt coolt med Internet ändå. Nu har min kusin hittat våra släktingar i USA. Det var min morfars pappas bror som emigrerade från Småland i början av 1900-talet antar jag. Han hette Fred. Min mamma och Fred brevväxlade på 70- och 80-talet men som med mycket annat rann det ut i sanden efter ett par år. Jag minns med värme att mamma ibland berättade för mig när jag var liten om Fred. Hon tog fram lådan med tummade brev och läste den sirligt utsmyckade handstilen på högtidlig gammelsvenska. Jag har alltså alltid vetat att det finns familj "over there" men det är först nu som de har fått ansikte och namn. Min morfar blev så glad över att för första gången i livet få se sin kusin på fotografi. De har likadana näsor och partiet vid ögonen går heller inte att ta miste på. Tänk att det går omkring en man, som vi inte känner, på andra sidan jorden och ser ut som min morfar :-) Nu har resan att lära känna dem lite bättre i alla fall börjat. Mamma brevväxlar redan med en av sina sysslingar och hon har givit honom min bloggadress. Jag kommer nog inte att orka skriva allt på engelska men det finns ju alltid Google Translate de kan ta till även om det kan bli tokigt ibland :-)

It's pretty cool with the Internet. My cousin has found our relatives in the United States. It was my grandfather's father's brother who emigrated from Småland in the early 1900's, I guess. His name was Fred. My mom and Fred exchanged letters in the 70 - and 80's but as with much else flowed out of steam after a couple of years. I remember with warmth, in my childhood, when my mother sometimes told me about Fred. She picked up the box with thumbed letters and read the gracefully ornated handwriting on the solemn old Swedish. I have always known that there are family members "over there", but it is only now that they've got a face and a name. My grandfather was so pleased to see his cousin in a photo for the first time in his life. They have similar noses and the parts around the eyes can not be mistaken. Imagine, there's a man, who we do not know, walking around on the other side of the world and look like my grandfather :-) Now, the journey to get to know them a little better has begun. Mom is already exchanging emails with one of her second cousins​​, and she gave him my blog address. I will probably not manage to write everything in English in the future, but there's always Google Translate they can use, even if it can get crazy sometimes :-)

Grunden lagd

Såja, nu är grunden till huset gjuten. Förra veckan jobbade killarna med att fixa grunden så att de kunde gjuta idag måndag. All isolering lades på plats och all armering fixerades, samt att alla avlopps- och vattenrör lades på plats. Jag kom och granskade att måtten till alla genomföringar stämde. Vill ju slippa obehagliga överraskningar framgent. Det såg bra ut. Man är ju orolig att något ska gå snett, så sömnen blir lidande ibland. Ska bli skönt när allt är över och vi sitter vid brasan och myser. Men dit är det ett halvår.

Det ska visst svepa en front med regn över Habobygden i kväll, så det blir nog till att köra ett par rundor med flytspackel när det stelnat. Riktig oflyt med vädret alltså. Hoppas vädret blir bättre då huset levereras. Killarna håller nu som bäst på med att bygga upp ett regnskydd över garaget, för den vill man inte lägga tid på att flytspackla. Kan man kräva det, om den blir för ojämn? Vet inte riktigt vad den har för ytjämnhetskrav på sig.

Tänkte att det var på tiden att publicera lite ritningar. Här kommer bilder på planlösningen samt fasaden. Observera att fasaden saknar riktning på fasadbrädorna. Blev nog något galet vid skanningen. Nedersta partitionen har stående panel, sedan följer liggande, stående och överst liggande.

/mr R

Mormor 80 år

Min kära mormor fyllde år härom veckan. Hon är en sån där riktig mormor. En som kan sticka in handen i en vedeldad ugn och känna att det är lagom varmt för att grädda bullarna. En som alltid kan plocka fram något att bjuda på när man (allt för sällan) kommer på besök. En som alltid undrar hur det går för en och som undrar hur man mår. En som har garderoben full med hemmastickade sockor och vantar för att dela ut till barnbarn och barnbarnsbarn. Hon var verkligen värd en fin fest. Vi höll till på en golfklubbs restaurang. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn var där liksom de syskon till mormor och morfar som fortfarande finns. Även några av deras barn var där. Vi åt gott, hade frågesport om mormor, min morbror höll tal och några av oss underhöll med sång och musik. Barnbarnsbarnen sjöng "Krokodilen i bilen" och "Pippi Långstrump". De var såååå duktiga och fina. Jag tänker att mormor är rik. Hon har bidragit till att det finns ett helt gäng med sköna, fina människor. Tack för att jag finns mormor! Jag älskar dig!

Vi var med på festen 

 Mamma och två av hennes kusiner

 Så här fina var våra tre prinsessor på kalaset.

Grunden tar form

Jag åkte förbi tomten (tänk, snart kan vi säga huset istället) idag efter jobbet. Det var tre killar från byggfirman på plats i duggregnet. De höll på att lägga ut kantelementen som ska bli formen till betonggrunden. De var väldigt tillmötesgående och förklarade precis vad de gjorde och vad de kommer göra härnäst utan att jag ens behövde fråga. Det är sådant man verkligen uppskattar tycker jag. Nu ser man exakt var huset kommer stå, vilken yta det täcker och var på tomten det hamnar. Det ser lite litet ut tycker jag men förhoppningsvis är det bara inbillning... Jag hade bara mobilen med mig upp så bilderna nedan är tagna med den. Vad är det de säger i reklamen... "Tur att man har mobiiiilen...." :-) /Fru S

Möte med byggmästaren

Nu har det gått ett par veckor sedan vi först satte spaden i marken, och sedan dess har markentreprenören grävt och lagt ned diverse avloppsrör och dräneringar, och fyllt upp med singel innan de kan börja med att gjuta grunden. Dock har ju inte vädrets makter stått oss bi, utan det har regnat något oerhört. Detta har gjort att arbetet gått långsamt framåt. Maskinerna förstör marken då den är mättad på vatten. Typiskt höstväder. Hoppas det vänder snart. För den 31/10 kommer huset och då måste det finnas en grund gjuten.

De senaste dagarna har jag sovit ganska dåligt för att jag har oroat mig över att markentreprenören missat att lägga ut dagvattenledningar på båda sidor om garaget, och att avloppsrören i garaget ligger fel. Jag har ju varit förbi vår tomt nästan varje kväll och tittat. Jag räknade ut och markerade på ritningen var de skulle vara och gav till markentreprenören. Tror ni jag litar på dem? Nä nä. Jag åker förbi och tycker att det är något som inte stämmer...Gruvar mig några dagar och intalar mig att jag säkert har fel. Så igår hade vi ringt in vår byggmästare för ett möte där vi ska gå igenom alla ritningar så att de har rätt revisioner. Det har ju ändrats en hel del på den punkten under våren och sommaren. Vår snickare anländer med sin "sekreterare/allt-i-allo". Jag tar med mig dem upp till tomten och får förklarat för mig varför det ser ut som det gör. Det var mörkt och regnigt, men jag hade på mig pannlampan som jag använder då jag löptränar på kvällstid. Det visar sig mycket riktigt att markentreprenören (inte vår snickare) hade missat rören på ena sidan garaget. Men det skulle de se till att ordna. I övrigt förklarade de hur det går till vid gjutning och att det inte vara någon fara om inte avloppsrören i marken slutar exakt där avloppsbrunnen ska vara. Det fixar de sedan, innan de gjuter. Sedan åkte vi hem för att fortsätta vårt möte. Fru S hade då förberett fika med smörgås och bakelse. Mums. Barnen sov på övervåningen så vi kunde breda ut alla ritningar och köra på. Jag gillar våra snickare mer och mer. De är verkligen lätta att ha med att göra. De kommer med förslag på lösningar som vi inte tänkt på, för att underlätta framtida installationer. "Ska vi inte lägga in ett avloppsrör till skafferiet så kan ni, om ni vill, installera ett kylaggregat och få riktig kyla? Då måste ni ju ha ett avlopp i skafferiet. Blir ju inget större merarbete eller kostnad att lägga in det nu". "Vill du själv dra nätverkskablar så är det inga problem, kom när du vill. Slipper du betala en elektriker för det jobbet. Bara du inte gör för stora hål i bjälklaget" :) Me like.

I slutet av mötet flaggade han om förseningar i gjutningen av grunden pga vädret. Vi måste ha en grund minst/helst en vecka före husleverans, så än hinns det med. Jag nämnde att min syster var meteorolog och kanske kunde ge oss prognoser. "Vad bra. Då kanske hon kan ge oss en prognos 2 veckor innan husleverans, så att vi kan skjuta fram den om vädret ska bli för dåligt. Kranbil och övrigt måste avbokas minst två veckor i förväg". Oh jo, syrran går säkert med på att lämna 100% säkra prognoser 2 veckor fram i tiden. Knappast, sa jag :)

Innan de gick hem fick vi reda på efternamnet på sekreteraren, och det visar sig att hans fru är kompis med min kusins fru, och att de var med på deras bröllop för drygt ett år sedan. Jag var ju också med där, men bara på vigseln, så vi träffades aldrig. Min mamma låg på dödsbädden (avled 3 dagar senare) så vi ville inte stanna för länge. Mamma propsade på att vi skulle åka. Det var de sista orden jag hörde av henne innan hon blev mer eller mindre medvetslös :( Hon blev sämre och sämre, och till slut la kroppen av...alldeles för tidigt. Nedrans cancer!!

I förra veckan kom en ritning från Rörvikshus med dragningen av rören för centraldammsugaren. Jag upptäcker att ingen sockeldosa (s.k. smulmonster i köket) är inritad. Det hade vi ju pratat med säljaren om sedan länge...väl? Blev lite osäker, och hittar inget noterat om det. Men visst har vi pratat om det? Jag mejlar Rörvikshus och frågar varför ingen sockeldosa var inritad. Jag cc-ade även till säljaren...Idag kom ett brev från Rörvikshus. Jag öppnar och ser en ny ritning över centraldamsugarsystemet...med en sockeldosa inritad. Inget knussel här inte. "Vill de ha en sockeldosa så kan de väl få det", sa de nog :) Möjligen att vår säljare haft ett finger med i spelet. Han har ibland en räv bakom öronen :) Rörvikshus har ananrs överlag varit väldigt hjälpsamma och det är lätt att få tag på rätt person då det är ett väldigt litet företag. Dessutom är vi nog inte världens enklaste kunder som velar fram och tillbaka rätt ofta. Men de verkar ha haft tålamod med oss. Undrar om de snackar om oss på fikarasten? :)

I nästa inlägg ska jag försöka få till ett par bilder över huset. Jag har ritningarna digitalt på min jobbdator, dumt nog. Får tanka över dem hem hit i morgon.

/mr R

Pappa 60 år

Igår fyllde min pappa 60 år. Min syster och jag hade planerat ihop en dag för honom som vi hoppades han skulle tycka om. Fokus låg på att umgås med familjen vilket vi också gjorde. Vi började med att överraska honom genom att störta in med frukost på sängen, ballonger och sång i lägenheten. Wilda, Irma, Noomi och Mr R var också med såklart. Sedan åkte vi för att mäta våra förmågor på racerbanan. Ett par vänner till pappa dök också upp och var med på GoCart. Vem som vann? Titta på fotot nedan :-D

Efter lunch och tårta bar det av till relax och äventyrsbad innan vi lagade en fantastiskt god trerättersmeny hemma. Vi var rätt möra framåt kvällningen. Jag hade åtminstone väldigt skojigt och jag tror att pappa hade det också. Tack pappa för att du finns och ställer upp för oss så fort vi behöver. Du är ovärderligt och vi älskar dig. Grattis igen!

 

YES!!! Jag slog Mr R!

Byggstart

För en dryg vecka sedan satte vi spaden i jorden för att markera att hela tjottabaletten är i gång. Grävmaskin var redan på plats när vi kom upp till tomten framåt kvällen. Det här blir så spännande! Tänk att det ska bli ett hus. Vårt hus. Eller ja... knappt hälften av huset är ju verkligen vårt. Resten är väl egentligen bankens.... Men det är i alla fall vi som ska bo där och som får bestämma hur det ska se ut. Hurra!

Byggstart inom kort

Då blir det premiär för mr R att göra ett inlägg. Då vi idag har fått vårt startbevis för vårt husbygge, tänkte jag, mr R, skriva några rader och uppdatera er om vårt bygge.

Ända sedan julen 2010 har jag och Fru S funderat på hur det skulle vara att bygga ett nytt hus. Vi tog kontakt...förlåt, Fru S tog kontakt med ett par säljare för att få igång snacket. Vi hade då inte bestämt oss för att flytta ifrån Göteborg, särskilt inte som vår dotter Noomi nyss fötts med ett ganska allvarligt hjärtfel. Hon skulle opereras under påsken, och skulle den operationen gå bra så skulle vi satsa på en flytt hemåt småland (nu missade vi visst småland med ett par kilometer...men det är en annan historia).

För ett år sedan flyttade vi hit och hyrde ett litet torp. Där kunde vi inte bo i all evighet då det var väääldigt litet, så vi ökade takten vad gäller kontakten med olika husfirmor. Vi kollade deras kataloger, jämförde deras standard på stomme och tillval. För när vi väl sållat ut de husfirmor som vi tyckte verkade bra ville vi ju jämföra äpplen med äpplen. Eftersom jag är ingenjör och lite av en Excelnörd  satte jag upp en massa tabeller där jag jämförde vilken typ av golv som var standard hos de olika tillverkarna, vilken kökstillverkare hade de avtal med, hur tjocka väggar, vilken uppvärmning osv. Sedan ringde jag och träffade säljarna och försökte skaffa mig en uppfattning om företaget. De hustillverkare vi kontaktade (eller var på husvisningar), och dissade (av olika anledningar) var: Smålandsvillan, Trivselhus, Hjältevadshus, Kungshus, Sävsjö trähus och KarlsonHus. Av dessa var det egentligen bara de tre sistnämnda som byggde hus i den stil vi ville ha; gammal lantlig stil. Men de föll bort av olika skäl. KarlsonHus kunde vi bara sukta efter. Det vattnas bra i munnen då man tittar i deras kataloger. Tack och lov dissade vi dem, för de fick ju ekonomiska bekymmer strax efteråt. Säljaren var dock mycket angelägen om en affär och kunde ge oss ett mycket fördelaktigt pris då han behövde ett visningshus i våra trakter. Men alla dessa tillverkare föll bort. Sist föll Sävsjö trähus bort, för säljaren tyckte vi stressade fram ett offertförslag på en villa i en ungefärlig storlek som vi tänkt oss. Vid detta laget hade vi inte helt bestämt oss för en planlösning, men vi ville gärna bestämma oss för en tillverkare före årets slut (2011). Det var inte seriöst att trycka på som vi gjorde innan jul, tyckte han (vilket han lite surt påpekade i ett sms). Men hallå, vi hade pratat med dem i 3 månader! Åtminstone borde de ha kunnat bjuda in oss till fabriken och kanske få träffa en arkitekt som vi kunde bolla lite planlösningar med. Vi hade fastnat i vårt tänk vid det här laget. Men icke, så vi tackade för oss. Hade han bara visat lite säljarglöd och intresse så hade de legat bra till. Men, men...

Kvar fanns den kanske mest ihärdiga säljaren av dem alla, och kanske trevligaste också. Den säljare som Fru S först kontaktade, VästkustVillans säljare. En oerhört trevlig person som vår dotter Wilda fortfarande pratar om (han hade nämligen mutat henne med en fasligt massa godis när jag var på hans kontor en dag). Dock låg det lite i fatet att VV inte av tradition bygger hus av den typ vi ville ha. Dessutom kändes de lite sämre/billigare i kvalité. Men det har jag inga belägg för, enbart en känsla. Men de slogs i toppen om ett kontrakt med oss, ihop med Rörvikshus. När vi åkte runt på området som vi ska bygga på, fanns där ett mäktigt stort och fint hus i New England stil med en feeet veranda. Det var ett Rörvikshus. Vi träffade ägaren och pratade med honom, och sedan träffade vi hela familjen och fick komma på besök och pratade en massa med dem om husföretaget och säljaren. Vi knackade i väggar och kände på kvalitén på allt. Det kändes väldigt bra, och de hade bara positivt att säga om dem. Vi träffade även deras arkitekt på Hem & Villamässan i Göteborg, och vi bollade en massa idéer med henne, men även säljaren. Han skissade på en hel drös planlösningar och fasader, allt för att vi skulle hitta fram. Inte en enda gång kändes det som om de gjorde detta med krav om ett kontrakt. Helt förutsättningslöst hjälpte de oss.

I februari i år hade vi, tillsammans med Rörvikshus arkitekt nått fram till en bra planlösning. Vi bad Rörvikshus och VästkustVillan om en offert för hus och entreprenad, med en ganska specificerad lista om vad vi ville ha i huset (golvvärme på överplan, träfasad, kamin, skafferi osv). Det skiljde sig lite, med fördel för VV. Men pengar är inte allt, utan känslan vi hade vägde över för RH. Vi beslöt oss för att deala med dem, och tillslut fick vi till en bra affär och ett bra pris, efter långa överläggningar.

Rörvikshus är ett litet företag med en personlig prägel. Kontoret är litet och man lär sig snabbt vem som är vem. Första gången vi var på besök, långt innan vi skrivit kontrakt, träffade vi en av deras arkitekter (utan säljarens närvaro...det var inte nödvändigt, till skillnad mot tex Sävsjö trähus). Helt plötsligt stegade en skäggig man in och började småprata med oss. Han presenterade sig inte ens. Senare fick vi reda på att det var Rörvikshus VD :)

Vi valde som sagt var att köra på RH, och vi skrev kontrakt. Sedan började den långa resan mot byggstartbesked. Vi finlirade ritningen, tills vi upptäckte, till vår fasa, att garaget inte fick plats på tomten. Vårt hus var för brett. Visst, vi kunde kanske flytta huset åt väster, men där ligger ju kvällssolen och vår uteplats. Vill ju inte hamna i skuggan från grannen heller. Så vi fick helt enkelt börja om lite grann. Det gick inte snabbt, vi velade fram och tillbaka, gjorde en massa ändringar innan vi hittade något vi var nöjda med. Att komma överens om en planlösning med frugan var inte helt lätt, men vi fick kompromissa båda två.

Vi fick bygglov i början på sommaren, och nu gällde det att skriva kontrakt med en entreprenör. Vi ville satsa på generalentreprenad. I en totalentreprenad är du låst vi att husföretaget måste leverera allt. Vi ville tex inte gå på den kökstillverkare som erbjöds, och inte heller köpa de vitvaror som erbjöds. Golvet dög inte heller, osv. Så då var det generalentreprenad som gällde. Den entreprenör som byggde det RH-hus som fanns på området hade konkat. Istället erbjöd vår säljare oss en entreprenör han haft samarbete med sedan tidigt åttital. Hmmmm, "you scratch my back, I scratch yours", tänkte jag. Vi ringde folk som han byggt för, och ingen hade något elakt att säga. Fru S ingifta morbror sa t.o.m. att han visste vem det var, och att det var en bra snubbe. Det visade sig sedan att han ska hjälpa markägaren, som vi köpt tomten av, att bygga en ny ladugård. Markägaren, som numera också är vår hyresvärd, ringde härom dagen till Fru S och ville bara berätta att den där snickaren är riktigt bra :) Känns tryggt. Så vi skrev kontrakt och står nu med alla papper i handen som vi behöver för att börja bygga. Till helgen tas första spadtaget med grävskopan. Tyvärr måste jag till Göteborg för kick-off med jobbet då...

Det här blev ju ett längre inlägg än jag tänkt, men det är ju också första gången för mig, och jag har ju lite att ta igen på min fru :)
I nästa inlägg, när det nu blir, tänkte jag skriva lite mer om vårt hus och kanske lägga upp några ritningar, om nu någon vill se? Vår förhoppning är att kunna lämna goda referenser för både Rörvikshus och vår entreprenör (vet inte om man får nämna honom vid namn så här, så jag väntar med det). Men det återstår att se om de sköter sig.
Nu kom nog Fru S hem ifrån körövningen, så det är väl bäst att lägga upp inlägget innan hon ser mig framför datorn :)
Är det något ni undrar över angående huset, skriv en kommentar.

/mr R

Vi bor på landet.

Det här fotot är taget från ytterdörren hemma hos oss. Snacka om underhållning på hög nivå för de minsta. Noomi satte sig på trappan, pekade och var överförtjust. Det var ju så spännande!

Idag ska vi ta oss in till torget i stan. Det är så mysigt på hösten med alla blommor och grönsaker i vackra starka färger. Barnen tycker säkert att leksaks- och godisstånden är mer intressanta. Jag tänkte i alla fall köpa lite ingredienser till morgondagens söndagsmiddag. Det blir en riktig höstgryta med kokt potatis. Så rejält och präktigt det kan bli. Ha en skön helg alla läsare. Ni är visst ett gäng :-)

Liten på jorden men stor i orden

Av idioter och barn får man höra sanningen sägs det. Det är ju underbart det där. Men det är ju lätt att känna sig lite kluven till hur fantastiskt det är när Irma frågar:

- Mamma, varför har barn så små rumpor? – Det är för att de inte har växt färdigt än. Irma efter en liten tystnad: - Men din har växt färdigt mamma!

Det är ändå härligt hur de kan få till det, de små liven. Igår låg samma Irma i sängen och vände och vred på sig vid läggdags. Jag sa till henne flera gånger att ligga still eftersom systrarna hade svårt att somna annars. – Men mamma, jag kan inte sova för jag har mardrömmar. – Gumman, om du vaknar av en mardröm så kan mamma komma och trösta dig och säga att det var bara en dum dröm och inte på riktigt. – Jaaa, eller så kan jag bara byta kanal! – Ja, just det…  Att jag inte tänkte på det själv… Efter det tog det ca två minuter innan hon sov.

Torsdag morgon 06.40

Efter att ha slängt en blick ut genom fönstret säger Wilda: Det känns som att det är lucia eller nå´t....
Det måste obönhörligen betyda att hösten är här.

Syskonfotografering

I fredags eftermiddag blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att fotografera en syskonskara på tre på lördagen. Eftersom jag var ledig och har en man som ställer upp i vått och torrt så tackade jag ja. Vädrets makter var på vår sida, även om jag kunde önskat mig lite mera moln på förmiddagen. Det blev nämligen två fotosessioner eftersom det blev lite pömsigt på förmiddagen. På eftermiddagen var alla pigga igen och vi (jag skriver vi eftersom mamman jobbade minst lika hårt som jag :-) fick till slut några fina bilder på alla tre barnen tillsammans. Det kan verkligen vara en utmaning att fotografera barn men en väldigt kul sådan! Så, vill du ha dina barn/familj fotograferade, missa inte mitt fotoerbjudande som ligger kvar ett tag till, tills jag övat mig tillräckligt länge :-) Här är några smakprov från helgen. Goa ungar alltså!

Mammas lilla tjej...

...har blivit så stor. I måndags började hon första klass. Jag var med henne på uppropet och fick svälja flera gånger och blinka något alldeles förfärligt för att inte börja böla. Det gick finfint såklart att räcka upp handen och svara "ja" när hennes namn ropades upp (det var alltså hon som gjorde det, inte jag... :-) Så nu är både en ny liten skoltjej och en ny, lite större, skoltjejsmamma med allt vad det innebär inskolade.

Sagolikt slottsbröllop

För två helger sedan var Mr R och jag bjudna på bröllop. Det var en före detta körkompis till mig som gifte sig med sin prins på Thorskogs slott utanför Kungälv. Allt var så fantastiskt väl ordnat så vi kände oss som värsta VIP:s. Extra kul var det att vara med och förgylla vigseln med några sånger tillsammans med lite andra "gamla" körkompisar. Det är ju så kul att sjunga! Vi åt och drack himmelskt och festade till långt fram på natten. Tack och grattis kära brudpar. Må era vägar gå er till mötes!

Första gången

I söndags gjorde jag något som jag aldrig gjort förut. En gravidfotografering. Det var himla skojigt måste jag säga. Vi traskade ut på ett stort sädesfält (hoppas inte bonden läser det här... Jag var lite skraj hela tiden att h*n skulle komma men vi höll oss faktiskt i kanten - ganska i alla fall...) där den blivande mamman glatt poserade på alla möjliga och omöjliga sätt och vis. När det visade sig att hon saknade ett par byxor hoppade jag ur mina i skydd av de långa axen och fortsatte i underbyxorna. Jag kanske skulle börja kalla mig för "den nakna fotografen"... Kanske kunde locka några kunder :-) Vi tog självklart några bilder på hela familjen också när jag ändå var där och hälsade på. Pappan och jag är kompisar sedan tio år tillbaka. Tack ska ni ha. Hoppas vi ses snart igen.

Släktbröllop

I helgen var vi bjudna på bröllop. Mr R:s kusin gifte sig med sin drömprins. Jag hade blivit tillfrågad om jag, tillsammans med min svåger, kunde tänka mig att fotografera tilldragelsen. Såklart att jag ville! Att de båda var så fina gjorde liksom inte det hela sämre. Hon var klädd i sin mormors brudkrona och sin mors slöja. En riktigt vacker och klassisk brud. Festen var rolig och väl ordnad med god mat och massor av godis (tur att inte barnen var med för då hade de haft ont i magen i dagarna tre efteråt :) Vi hade skoj och önskar nu Eva och Daniel stort lycka till!

Semestern fortsätter

Vi har fortfarande semester men jag har tagit mig tid att fixa bilderna från vår resa till bland annat Stockholm. Det är skönt att ligga någorlunda i fas. Barnen undrade såklart var kungen, drottningen och alla prinsar och prinsessor höll hus och ville väldigt gärna hälsa på hemma hos Victoria, Daniel och Estelle. "Men vi känner ju inte dem, försökte jag" " Den givna motfrågan blev då självklart "Hur ska vi lära känna dem då?". Om någon har något bra tips på den frågan så får ni gärna skriva det här nedanför i kommentarerna. :-)

Semester

Det är lite stiltje här på bloggen. Men det är som det ska. Vi har nämligen semester nu. Man ska tydligen kunna blogga från mobilen också men det har jag inte satt mig in i än. Och ni läsare klarar er nog :). Det får bli ett sammandrag när jag kommer tillbaka. Vi ska vara både hemma och borta de här veckorna, lite av varje. Tydligen ska vädret bli bättre också och det är det väl ingen som blir ledsen för. Vi önskar er en fortsatt skön sommar med en bild som min mammas sambo tog på mig och mamma när vi hoppade ikapp på studsmattan förra veckan. Ingen ville vara sämre än den andra. Himmel, vad vi skrattade :)

Släktkalas

Min faster som bor i Borlänge är nere i Småland och hälsar på. Då passar hon på att bjuda flott på restaurang. 15 personer var vi som åt gott på Ljunga Park i Sävsjö idag. Efteråt åkte vi hem till en av mina andra fastrar och hennes man för mera häng. Och mera godsaker. Min kusin och hans fru firade 25-årig bröllopsdag för ett tag sedan. Det känns inte så länge sedan som  jag var brudnäbb...

                                          

Jag och barnen sprang runt huset och jag höll på att förlora på riktigt,utan att låtsas. De har blivit snabba. Eller så är det jag som blivit långsam... Jag, min kusin och min ena faster ingick en "gå-ner-i-vikt-till-jul-pakt". Jag ska gå ner 7 kg, min kusin minst 10 och min faster 10 kg. Jag kommer inte göra något åt det förrän efter semestern. Sju kg från augusti till december måste vara görbart.

På zoo kan man göra vad man vill och lite till...

Vi har alltså varit västerut. Barnen och jag har roat oss medan Mr R, stackarn, jobbade häcken av sig med något projekt som såklart ska strula veckorna innan semestern. Vi bodde hos vänner tillika före detta grannar. Vi hade tur med vädret, sol flera dagar. Det får man ju ändå säga var lite kors i taket en sommar som denna. Pappan i den familjen jobbade också så vi sju som kunde stuvade in oss i vår S-max och åkte både till havet och till Borås djurpark. Två vuxna och fem barn. High Life! Vi kände oss som värsta supermorsorna när vi rörde ihop pulvermos på playan och serverade med varmkorv som vi langade upp ur termos. Lite som Ann Söderlund och Hanna Widell, typ...

Djurpark är ju verkligen en toppenaktivitet! Det finns massa roligt att titta på och göra och man rör på sig nästan hela tiden. Barnen var supernöjda när vi åkte hem. Inte undra på det; vi hade både fått se en orangutang som spydde och slickade i sig spyan lika fort som den kom upp, små lejonungar som gnabbades i solen, elefanter som sträckte sin långa snabel mot räcket där vi stod för att få lite löv samt en väldigt uppspelt påfågel. När honan tappade intresset gav han sig på en stackars get som blev helt förskrämd :-) Vad mer kan man väl önska?