Semester

Det är lite stiltje här på bloggen. Men det är som det ska. Vi har nämligen semester nu. Man ska tydligen kunna blogga från mobilen också men det har jag inte satt mig in i än. Och ni läsare klarar er nog :). Det får bli ett sammandrag när jag kommer tillbaka. Vi ska vara både hemma och borta de här veckorna, lite av varje. Tydligen ska vädret bli bättre också och det är det väl ingen som blir ledsen för. Vi önskar er en fortsatt skön sommar med en bild som min mammas sambo tog på mig och mamma när vi hoppade ikapp på studsmattan förra veckan. Ingen ville vara sämre än den andra. Himmel, vad vi skrattade :)

Ibland är livet väldigt enkelt. Och gott.

Igår åkte jag med alla tjejerna till en av Wildas klasskamraters hem på landet. Klasskamraten ha två småsystrar som "passar" i ålder till Irma och Noomi så det kan inte bli bättre. Solen sken, barnen var nöjda mest hela tiden, det blev bara lite kladdigt på picknickfiltarna när vi fikade, ingen trillade och slog sig och när papporna anslöt efter jobbet var middagen nästan klar. Vi kunde äta utomhus tack vare en ny fiffig apparat pappan i huset köpt. Den skrämde bort knott och mygg.

På vägen hem vägrade en katt att flytta sig från vägen. Först gick den sakta framför bilen. Till sist stannade den och la sig demonstrativt ner. Jag fick stanna, gå ur och lyfta bort den. Ganska kul ändå.

Här är stora tjejerna och mellantjejerna på var sina kompisbilder. Det syns att de hade kul ihop.

Det var lite svårare att fånga de båda minsta på samma bild men här har de i alla fall slagit sig ner vi bordet samtidigt.

Rabarberplock bland pioner vid brygghuset.

Noomi älskade trädgungan. Tack för en superhärlig dag!

Smakråd

Vad gör man när regnet bara vräker ner på semestern och barnen klättrar på väggarna? Jo, man åker till det stora köpcentrat och shoppar sig lite gladare. Faktum var att den största och den minsta behövde lite påfyllning i sina garderober. Ja, även mellantjejen, behövde ett par jeans. Jag behövde väl egentligen ingenting alls. Inte förrän jag såg den här klänningen på rea på en av de stora kedjorna.

I love rea! Jag är Mrs Rea. Jag är känd sedan högstadieåldern för att skryta med mina reafynd bland vänner. Jag provade. Den passade. (Är det inte så att det alltid passar när man egentligen ingenting ska ha och tvärtom?)

Väl hemma visade jag lyckligt upp mig för en annan vuxen i familjen (jag säger inte vem) och frågade vad h*n tyckte. Då kom svaret: är den inte lite tantig med det där snöret på mitten och volangerna? Jag börjar visserligen närma mig de 40 men har min smak blivit tantig? Jag vände och vred mig framför spegeln. Kanske har h*n rätt, lite tantig är den kanske? Men det kan den väl få vara då. Jag är ju inte purung längre. Jag gillar den i alla fall så den får hänga kvar i garderoben. Och om sommaren bara kunde bestämma sig för att bli lite mer varm och solig så tror jag att den kan bli en favorit. Tantig eller inte. Skit samma.

PS. H*n brukar vänja sig efter ett tag både när det gäller hår och kläder så om ett tag är den säkert riktigt fin.

PS 2: Jag älskar den där andre vuxne personen i vårt hem. Och han älskar mig :-)

PS3: Tycker du den är tantig... ? :-)

Samling vid pumpen.

Eller ja, på studsmattan då...

JAAAAAA!!!!

Hon har sagt pappa, tack, pippi och till och med bajs (baaaa) hur länge som helst. Men inte det mest magiska ordet av dem alla. Nu är det slut med det. Äntligen! Hurra! Det är värt att fira. Vi måste nog ta oss var sin glass.

En liten prick

Det var värst vad snabb hon blivit. Bara man vänder ryggen till minsta lilla så är hon nästan puts väck...

Sommarfrukost på altanen

Nattning

Ikväll kom en professor i partikelfysik på besök vid nattningen. Han var inte alls så torr och tråkig som det kan låta utan läste både saga och gjorde Bulleri, bulleri bock. Sedan råkade han somna och snarka i Irmas säng. När tjejerna väckte honom trodde han att det redan var morgon. Han får gärna komma igen för nattningen gick som en dans.

Den var god.

Pajen som fick stå och svalna i köksfönstret på Farmor Anka-vis, gjord på rabarber, hallon och jordgubbar, var smaskig värre. Det blev bara lite kvar (som räcker precis till Mr R:s och mitt soffmys ikväll). Med lupiner i en vas mitt på bordet så känns det verkligen att sommaren är här ändå.

Slapp söndag

Jag fryser. Brrrr... det är ju iskallt. Kanske beror det också på min totala inaktivitet. Jag stupade i soffan efter middagen och sov bort säkert en timme. När jag vaknade för en liten stund sedan tog Mr R min plats tillsammans med Noomi och de är så söta där de ligger och sussar. Noomi har inte alls fattat att vi försöker få henne att sova hela nätterna, eller åtminstone mellan 23-05, utan att äta så vi är rätt trötta bägge två (Mr R och jag alltså - inte Noomi). Imorgon fyller Mr R år, 39 år närmare bestämt. Han är lite bekymrad över att det inte går att äta tårta när man går på LCHF-diet :-) Vi får väl se vad vi kan göra åt den saken. Jag köpte i alla fall Fiberhusk häromdagen.

I förmiddags var vi i kyrkan för första gången på flera, flera veckor. Läkaren sa i veckan att det är ok för Noomi att vara ute lite mer bland folk nu. För säkerhets skull har jag hängt upp ett litet plasthjärta i hennes barnvagn där det står "Rör mig inte". Folk rör väldigt instinktivt ett litet barns händer när de möter det i vagnen. Jag gör det själv hela tiden. Grejen är ju att barn i hennes ålder sedan stoppar händerna i munnen och smaskar upp alla möjliga bacillusker som hamnade där.

Irma sitter på golvet bredvid mig och målar, Wilda är hos en kompis. Det är helt tyst i huset. Inte så vanligt precis men ganska skönt. Jag tror jag ska lägga mig och läsa senaste numret av tidningen jag prenumererar på. Det är ju så dumt att betala för en tidning om man aldrig hinner läsa den...

Nej, det förståss...

Go´natt min gullunge, sov så gott! Guds änglar vakar över dig i natt och alltid. Du är världens bästa tjej! Du vet att du kan göra precis vad du vill och att du kan bli precis vad du vill va´? Jag viskar orden i Wildas öra vid nattningen. - Men mamma, jag får ju inte alls göra precis vad jag vill, bara det du och pappa vill. Och jag kan ju inte bli precis vad som helst. Jag kan ju till exempel inte bli.... en lampa! Fem år och väldigt insktsfull :-)

Kvällen är din!

Vi har just tittat på första avsnittet av "Kvällen är din" på Tv4 Play Mr R och jag. Han frågar mig vilken min högsta dröm är och jag babblar på om att simma med delfiner och sjunga i kören på Melodifestivalen. -Vet du vilken min högsta dröm är då?, frågar han sedan. -Att bli frisk i ditt knä?, sa jag. -Nja, i och för sig men nä, det ligger på andra plats. - Att spela golf med nå´n supermegakänd golfare då? - Nej, inte det heller. Min allra högsta dröm är att få se varenda solnedgång med dig, livet ut, till sista andetaget. Jag hade redan bölat mig rödögd och supersnorig till programmet på TV. Det blev ju inte bättre av en sådan kärleksförklaring. Och okej då, jag vill simma med delfiner tillsammans med dig älskling. <3

Hemma

Vi är hemma nu. Ja, vi har faktiskt varit hemma sedan i måndags. Först fick vi en natts permis från sjukhuet och på tisdagen blev vi utskrivna. Jag kan inte FATTA att hon är så pigg som hon är. Jag har skrivit i ett tidigare inlägg att hon piggar på sig fort men det är ju helt galet att man inte ens kan märka minsta lilla att hon opererades för en dryg vecka sedan. Men ingen är gladare än Mr R och jag för det.

Ärret är så fint och det enda hon har kvar nu i bandageväg är några små "strips" som ska falla bort av sig sjäva.



I måndags kväll ställde vi till med lite fest hemma för att fira att allt gått så bra och att hon hade fått komma hem. Det blev kycklingtostadas samt Coca-Cola till barnens förtjusning. Är det fest så är det. Till efterrätt gjorde Mr R en jättegod blåbärspaj med vaniljvisp. Vi blåste upp en ballong som var ett stort rött (och helt) hjärta. Välkommen hem Noomi!

Tjejligan

När vi träffar våra goda vänner i Familjen L så är det rena rama tjejligan. Både de och vi har lyckats med bedriften att få tre underbara, goa tjejer. Dessutom är det så att mellan våra äldsta skiljer det bara fyra månader, mellan de mellersta knappt ett år och mellan de yngsta också fyra månader. Ni må tro att de har skoj. Mamma Anna och jag har väldigt liknande intressen så vi har alltid mycket att prata om. Det var inget undantag igår när vi träffades hemma hos dem över mellanmål på deras altan och lek i trädgården. Tack för mysigt häng.

Anna håller på att bygga en kiosk till sina barn alldeles själv. Väldigt händigt måste jag säga. Hennes blogg med diverse pyssel och projekt hittar du här eller i högerspalten.

Tjejerna sålde både korv med bröd, pasta, kamerabatterier
och dricka i den lilla kiosken.

Här håller våra två småtjejer på att
lära känna varandra lite bättre.

Guilty as charged

Solen är här och med den solskyddskräm. Hade visst råkat glömma en tub framme. Den lyckades Irma hitta och få upp korken på. Bäst att smeta på ordentligt tänkte hon visst. Jag upptäckte henne när hon precis skulle trycka ut lite i(!) munnen. Irmaaaaa!!! Förgrömmade onge...!

Ögonkontakt

Ibland säger det bara "klick". Underbar eftermiddag vid Slättadamm i Hisingsparken. Det tyckte nog både fåglarna och vi som var där. Nu är våren här på allvar.

PS. Klicka på bilden för att se den större.

Mammaliv

Kl 04.21

Nytvättad Irma -check. Ny pyamas - check. Ny madrass - check. Nya lakan och plastskydd som är ordentligt sträckta och inte ligger som en korv lite på sniskan - check. Liten skrutta som halvt sovandes ska hjälpa till att bädda med ljena lakan - check. Ny tvättmaskin igång och glad att det ska bli bra sol- och vindväder imorgon (idag) för att torka "skumgummimadrass-som-sköljts-igenom-ordentligt-i-badkaret" - check.

STACKARS Mr R - helt ärligt alltså

Ibland har man sådana där dagar när inget riktigt klaffar, när allt går fel liksom. I eftermiddags hade Mr R en sådan dag. Allt var frid och fröjd efter att jag släppt av honom på jobbet igen efter att han följt med för att ha hand om barnen medan jag fick gå på ett seminarium på fotomässan på Scandinavian Photo. Vi ses hemma, sa vi. Grejen var bara den att jag skulle handla både det ena och det andra och det drog ut på tiden. Plötsligt var klockan närmare 17 och barnen sa att de var hungriga. Vad gör man då om man ännu inte hunnit så långt som till mataffären och man befinner sig vid Hisingens köpmekka. Ja, vi gick i alla fall till en hamburgerrestaurang eftersom det är det enda jag med säkerhet vet att barnen äter på restaurang. Dessutom går det hyfsat snabbt och de kunde leka i lekhörnan både medan de väntade på maten samt efter att de ätit och Noomi med all sannolikhet skulle vakna och vara hungrig och behöva ammas (vilket hon också gjorde).

Nåväl, när jag sitter där och ammar Noomi så ringer Mr R. Var är ni? -Ja, vi är på Backaplan och ska handla mat. - Jag har ingen husnyckel, sa han. Efter lite dividerande om utifall att en granne hade nyckel eller inte kom vi fram till att han lika gärna kunde komma till stormarknaden och hjälpa mig med all mat och framförallt med alla barnen. När vi lagt på kom jag på att jag glömt att säga att jag ju inte kommit så långt som till mataffären ännu, att vi satt på Burger King och att jag ammade Noomi. Så jag skickade ett sms. Det jag inte visste var att Mr R:s mobil precis dött på grund av att batteriet var slut. Till slut hade ju Noomi ätit klart och vi var klara att gå men ingen Mr R i sikte. Jag försökte såklart ringa men nu gick numret inte att nå. Jag tänkte att han säkert hade ett ärende att uträtta först så jag gick in i grannbutiken till hamburgerrestaurangen för att se om där fanns jeans till Wilda så att jag kunde utnyttja det tillgodokvitto jag hade där som snart går ut. Det fanns det. Och en fin collegetröja i min favvofärg turkos med fleece i till kampanjpris... Jag höll hela tiden utkik efter Mr R men han syntes inte till. Ja, ja, vi får väl helt enkelt gå till mataffären då. Han måste ju fatta att vi gått ifrån BK eftersom vi fått vänta så länge, tänkte jag. Jag försökte ringa igen men det gick fortfarande inte att nå numret.

Lindex ligger precis utanför mataffären och där skulle jag byta en tröja jag hade med. Barnen sprang och drog i än det ena än det andra så det tog en stund att hitta det jag skulle samtidigt som jag fick förmana dem. DÅ dyker han äntligen upp. -Är det HÄR ni är! Jag har letat i EN TIMME inne på mataffären och så är ni i en KLÄDAFFÄR! - Ja men du kom ju aldrig, jag skickade ju ett sms... och sedan gick det inte att ringa dig. Han hade till och med fått kundtjänst att gå in i systemet för shop express och se om jag var inloggad till slut... Synd att han inte kom på att han kunde lånat telefonen istället och ringt mig... :-)

Hur som haver. Vi bestämmer att han får ta med alla barnen hem eftersom klockan nu börjar bli mycket och jag ska handla. När det har gått cirka en halvtimme så ringer min mobil. -Hej, det är jag... jag fick aldrig husnyckeln... Ställ bara vagnen där du är och kom ut med nyckeln. På en gång! Jag har kört tillbaka till affären igen och väntar precis utanför. Behöver jag skriva att stämman var lite uppgiven? Och kanske aningens irriterad... :-) Jag måste säga att jag beundrar min mans tålamod. Själv hade jag brutit ihop för länge sedan. Men efter ett par pussar igenom bildörrsrutan verkade han vara vid gott mod igen.

Nu har jag kommit hem och packat upp varorna, Mr R fixar med lekstugefönster i källaren. Jag ska minsann gå och göra en god kvällsfika åt honom så att hans dag ändå får sluta bra med lite mys i soffan tillsammans.

Svårt att förstå

Det är svårt att förstå att den här sköna damen är en natterrorist.

Grannmys

Något av det bästa med att vara mammaledig är att man kan hänga med andra föräldrar och deras barn på dagtid. Man kan leka, fika och prata både strunt och allvar. Idag träffade vi grannarna längre ner på gatan. Jag är jätteavundsjuk på deras fantastiska trädgård. Eller ska jag säga glad att de har en som vi får komma och vara i. Den är som ett sagorike för de små (och stora) med trollhassel, rhododenrongrottor, solur, stenar stora som berg, små stigar genom mysiga snår och klättervänliga träd. Eftersom kameran är med allt som oftast blev det såklart lite bilder. Mest på söta Iris eftersom mamman sa att de behövde foton på henne.