Glasögon

Jag behöver glasögon. Jag har haft ont i huvudet mycket och ofta och Mr R tjatade på mig att kolla synen så till sist gjorde jag det. Så nu behöver jag alltså ett par. Jag har tagit hem några par för att prova. Det är skitsvårt att veta vad man passar i & vad som ser snyggt ut. Kolla på bilderna nedan och svara sedan på undersökningen i högerspalten så kanske jag blir lite klokare. Eller inte... :-)

PS: Om ni väljer det sista alternativet "inga" så kommentera gärna här nedan vad du tror skulle passa mig bättre. Fast skriv helst inte linser då... ;-)

Noomi "säger hej"

Lyckligt lottade

Vårt internet hemma är trasigt och på mobilen är det så smått att skriva så därför har jag inte uppdaterat bloggen. Det går av någon outgrundlig anledning inte bifoga bilder i mobilen heller. Förhoppningsvis kan en vän till Mr R laga internet hemma idag.

Noomi mår fint i alla fall. Idag har hon blivit av med alla slangar så det är lättare att ha henne uppe i famnen. De har också tagit bort förbandet över såret på bröstet och det är bara tejp kvar. Det ser fint ut.

Det räckte att sitta i dagrummet under lunchen i 30 minuter för att inse att vi är lyckligt lottade när det gäller hjärtfel. Jag talade med två andra föräldrar. Den enas son i åttaårsåldern måste operereras igen eftersom en konstgjord klaff han haft sedan han var bebis nu blivit sliten och för liten. Den andra mamman hade en dotter med hjärtfel som var lika gammal som Noomi. Hon har också Downs syndrom och en lungsjukdom. De vet inte om hon kommer bli bra. Om läkarna inte kommer på vad exakt som är fel så kanske hon bara får ett år till... Så som sagt, under omständigheterna är vi lyckligt lottade. Tack gode Gud för det.

Framåt i raketfart

Om någon hade sågat upp mitt bröstben, skurit i hjärtat och sytt dit en bit Gore-Tex så hade jag nog legat däckad och ganska orörlig i veckor och på intensivvården i åtminstone några dagar. Men inte Noomi. Redan igår kväll innan vi lämnade IVA tog personalen bort respiratorn. Strax efter att vi kom dit imorse kl åtta drog de bort dräneringsslangarna. Noomi var vaken och tittade på oss när vi kom. Jag fick dåligt samvete för att jag inte var den första hon såg när hon vaknade men förhoppningsvis får hon inte men för livet av det.

Jag hade tagit med hennes nya apa (som hon fick i sitt påskägg) som jag tvättat och sedan sovit med själv för att den skulle lukta mamma. Den fick hon att ha bredvid sig i sängen och hon verkade gilla den för hon slöt ögonen och gosade in sig när jag la den tätt intill hennes lilla söta, något uppsvullna ansikte.




Klockan tio kom personalen från avd 323 och hämtade oss. IVA behövdes inte längre. Nu ligger hon istället på en övervakningssal på hjärtavdelningen och de har även tagit bort artärnålen i högerhanden. Infarten i foten och vänsterhanden har hon ännu kvar.




Innan vi var tvungna att gå kväll fick hon komma upp i pappas famn en stund och det kändes så skönt att se att hon sträckte sig efter hans ansikte för att känna på skägget precis som hon brukar. Även mig ville hon känna på när hon kommit tillbaka i sin säng och jag böjde mig över henne för att pussa henne godnatt. Eftersom hon fortfarande får ganska mycket morfin är hon lite "borta" men hon börjar alltså skymta fram mer och mer. Vi är så glada!

Intensivvård

Vi har varit på IVA och hälsat på Noomi. Eftersom vi bor i Göteborg är vi tvungna att åka hem över natten. Det var hemskt svårt att lämna kvar henne där ensam eftersom hon hade börjat vakna till och var lite missnöjd och ledsen. Hon hämtar sig dock bra. Respiratorn är redan borttagen och alla andra värden ser bra ut.

Vi fick klappa och pussa lite på henne och för att lugna henne lite sjöng jag tyst i hennes öra sånger som jag vet att hon gillar.

Nu är vi så trötta, så trötta att vi ska bums i säng. Jag måste bara pumpa ut mjölk först som vi sedan kan ta med till Noomi imorgon. Jag kommer få gå upp åtminstone en gång i natt också och göra det.

Sov gott alla. Det ska vi försöka göra.

We have been in the ICU and said hello to Noomi. Since we live in Gothenburg, we have to go home overnight. It was terribly difficult to leave her there alone because she had begun to wake up and was disappointed and sad. She is recovering well, however. The respirator is already removed and all the other values ​​look good.

We got a little pat and kiss her and to calm her a bit, I sang quietly in her ear, songs that I know she likes.

Now we are so tired, so tired that we are immediately in the bed. I just need to pump out the milk first, which we can take to Naomi tomorrow. I will go up at least once a night and also do it.

Telefonsamtal

Nu har han ringt, kirurgen, och berättat att operationen blev lyckad. Hjärtat slår i rätt takt av sig själv. Hålet är tätt och kroppspulsådern sitter på rätt sida. Klaffen mellan vänster förmak och kammare gjorde de inget åt. Det verkar som att trycket där över sjönk automatiskt när de andra felen rättades till. Under operationen upptäckte de dock att lungartärsklaffen också var defekt men den verkar fixa sitt jobb just nu i alla fall. Vi är glada i alla fall och tar ett till åk med barnen i vattenrutschbanan för att fira.

Now, he telephoned, surgeon, and told that the surgery was successful. The heart beats at the right pace of himself. The hole is tight and the aorta is located on the right side. Valve between the left atrium and the House did nothing about. It seems that the pressure where the dropped automatically when the other errors were corrected. During surgery they discovered that pulmonary artery flap also was defective but it seems to fix the job right now anyway. We are happy anyway, and takes one to go with the kids in the water slide to celebrate

Nu väntar vi bara - Just waiting

..................................................................................

..................................................................................

..................................................................................

..................................................................................

..................................................................................

Matvägrar

Kl 03:57

Sista matningen innan fastan för Noomi och hon är inte intresserad av att äta... jobbigt läge...

3:57 am

Last feeding before fasting for Noomi and she is not interested in eating ... hard mode ...

En lååång dag.

Klockan 10.00 steg vi lite vilsna innanför dörrarna till hjärtavdelningen på Drottning Silvias Barnsjukhus. Noomi hade precis somnat i sin vagn, trött efter att ha varit vaken sedan sju i morse. Så istället för att börja ta prover och göra EKG tog en sköterska med oss på lite rundvandring på avdelningen. Vi satte oss också för att prata om vad som skulle hända under dagen och morgondagen. Hon var så väldigt försiktig i sin framtoning och frågade säkert fem gånger hur det kändes. Det tillsammans med sjukhusmiljön som gjorde det hela mer verkligt och påtagligt fick tårarna att bränna bakom ögonlocken och slutligen trilla nerför kinderna tills de landade på min vita sommarkjol som jag tagit på mig eftersom solen sken från en klar himmel. Att naturen liksom föds på nytt precis i dagarna väljer jag att se som ett gott tecken.

När Noomi vaknade följde diverse undersökningar och provtagningar. Hon var så tålig och vid gott mod. Hon smilade upp sig för sköterskorna och fick glada leenden tillbaka.

At 10.00 we step a bit lost inside the doors to the cardiac department at the Queen Silvia Children's Hospital. Noomi had just fallen asleep in her wagon, tired after having been awake since seven this morning. So instead of starting to take samples and make ECG was a nurse with us on a little tour of the department. We sat down also to talk about what would happen during the day and tomorrow. She was so very careful of her image and probably five times asked how it felt. This together with the hospital environment that made ​​it all the more real and tangible had tears burning behind my eyelids and finally fall down my cheeks until they landed on my white summer skirt that I had taken on me as the sun shone from a clear sky. That nature is born again these days I choose to see as a good sign.

Här ska sköterskan ta ett EKG. Det var intressant med alla sladdar.

Noomi i sin fulla längd och fötterna i kors :-)

Strax efteråt meddelade sköterskan att kirurgen skulle komma upp på avdelningen för att tala med oss om operationen och vad vi kan vänta oss av den och efter den. En professorliknande man med lite rufsigt, grånande hår, Harry Potter-glasögon och väldigt mjuka, fina och nästan små händer mötte oss. Han heter Boris och var väldigt pedagogisk och varm i sitt sätt. Han fick mig att känna mig lite lugnare tills dess att han berättade att det finns en liten risk (3-5%) att man råkar skada hjärtats elektriska system (det som gör att hjärtat slår i rätt takt) när man syr ihop hålet mellan kamrarna. Om så är fallet kommer Noomi få pacemaker. Men jag väljer att försöka se det som att det är 95% chans att de lyckas laga hålet utan att förstöra "elkablarna".

Shortly afterwards told the nurse that the surgeon would come up in the ward to talk with us about the surgery and what we can expect from it and after it. A professor-like man with a bit rumpled, graying hair, Harry Potter glasses and very soft, high and almost small hands met us. His name is Boris and was very educational and warm in his way. He made me feel a bit easier until he told me that there is a small risk (3-5%) that you happen to damage the heart's electrical system (that which causes the heart at the right pace) when sewing up the hole between the chambers . If so Noomi will have a pacemaker. But I choose to try and see that it is 95% chance that they manage to repair the hole without destroying the "electrical wiring"

Här är kirurgens skiss över Noomis hjärta och vad de ska göra. Kanske inte så lätt att tyda utan hans förklaring...

Vid tolv-tiden var det lunchpaus och vi avnjöt var sin medhavd, microvågsvärmd helfabrikatslasagne på en bänk utanför sjukhuset. Solen gassade verkligen och det kändes rätt gott ändå. Lite senare på dagen fick vi gå ut igen eftersom Noomi inte sovit sedan på förmiddagen och var totalt övertrött. Hon var tvungen att få komma till ro i vagnen så vi gick till Pressbyrån och köpte glass. Magnum mandel (som jag alltid köper) var slut så jag provade Magnum med jordgubb och vit choklad istället. Den fick två av fem koppar i betyg. Själva jordgubbsglassen var inte så smakrik men sylten som var ripplad i hade god syrlighet. Den vanliga Magnumvaniljglassen ihop med den sylten hade nog varit en höjdare.

At twelve o'clock, it was lunch break and we enjoyed lasagna on a bench outside the hospital. The sun shone brightly indeed and it felt pretty good anyway. A little later in the day we had to go out again because Noomi had not slept since the morning and was totally over tired. She had to come to rest in the car so we walked to the corner store and bought ice cream. Magnum Almond (which I always buy) was over so I tried the Magnum with strawberry and white chocolate instead. It received two out of five cups of scores. The actual strawberry ice cream was not as flavorful, but the jam was in the ripples had good acidity. The standard Magnum Vanilla ice cream together with the jam had probably been a big shot.

Man får njuta när man kan.

Sedan sov Noomi så gott att hon inte vaknade ens när doktor Björn gjorde
ultraljudsundersökning.

På eftermiddagen och kvällen har Noomi också fått göra desinficerande bad två gånger med en röntgen emelllan.

In the afternoon and evening, Noomi also had to make disinfectant baths twice and radiology workout in between.

Vid niotiden på kvällen kom vi hem igen för att sova så vi orkar upp tidigt i morgon bitti för att vara på avdelningen kl sju. Då ska hon få bada igen innan hon ska vara på operation kl åtta för att sövas. Så, god natt allihop. Imorgon gäller det...

At nine o'clock in the evening we came back home to sleep so we can sustain up early tomorrow morning to be on the ward at seven. Then she may bathe again before she will be in operation at eight to receive an anesthetic. So, good night everybody. Tomorrow it is...

Då var det dags

Efter lite morgonmys är det tid att packa väskan och ge sig av till avdelning 323 på Drottning Silvias barnsjukhus för inskrivning. Idag väntar bland annat två bad med desinficerande tvål, ultraljud, röntgen, samtal med kardiologer och kirurger samt besök på intensivvårdsavdelningen. Som vi sa till varandra i morse när vi gosade med Noomi i sängen; idag är sista dagen med ett helt bröstben men också förhoppningsvis sista dagen med ett trasigt hjärta. Och bröstbenet läker ju ihop på ett par veckor.

Härlig långfredag

Jag älskar att vara hemma med hela familjen och ha en hel dag för att pyssla med än det ena än det andra. Igår fortsatte Mr R att bygga på lekstugan (bilder kommer snart) medan jag och barnen planterade, krattade och städade i trädgården. Vädret kunde ju knappast varit bättre. Mr R gjorde dock tyvärr precis som förra året; han glömde att smörja in sig med solskyddsfaktor och har nu en nästan självlysande skalp.

Idag kommer farmor B och farfar L-G hit och äter mat med oss. Men först ska de överraska de två stora tjejerna med besök på Pippi på is i Scandinavium. Gissa om de kommer bli glada för det. De älskar Pippi bägge två.

Ha en fortsatt skön påsk allihop!

PS: Jag lägger till en bild från när tjejerna gick påskkärringar i torsdags med grannbarnen. Förväntan var stor när de stod på farstukvistarna och väntade på vad de skulle få för godis. En helt ny upplevelse i deras värld :-)

Snigelpost

I torsdags fick jag vykort på posten från en vän. Hon skrev egentligen inget som hon inte kunde mailat mig eller skrivit på Facebook men det känns så extra omsorgsfullt och omtänksamt med riktig post. Det får mig att känna mig utvald och speciell och glad att få vara hennes vän. Tack!

Glad påsk!

Ska man vara riktigt strikt så ska man ju inte säga glad påsk förrän på söndag eftersom det var då Jesus uppstod. Men jag och min familj önskar er alla riktigt sköna dagar av ledighet med sol och förhoppningsvis härligt umgänge. Så GLAD PÅSK allihop önskar vi med en bild tagen av Niklas Olsson på våra alldeles egna påskkärringar.

Tjejligan

När vi träffar våra goda vänner i Familjen L så är det rena rama tjejligan. Både de och vi har lyckats med bedriften att få tre underbara, goa tjejer. Dessutom är det så att mellan våra äldsta skiljer det bara fyra månader, mellan de mellersta knappt ett år och mellan de yngsta också fyra månader. Ni må tro att de har skoj. Mamma Anna och jag har väldigt liknande intressen så vi har alltid mycket att prata om. Det var inget undantag igår när vi träffades hemma hos dem över mellanmål på deras altan och lek i trädgården. Tack för mysigt häng.

Anna håller på att bygga en kiosk till sina barn alldeles själv. Väldigt händigt måste jag säga. Hennes blogg med diverse pyssel och projekt hittar du här eller i högerspalten.

Tjejerna sålde både korv med bröd, pasta, kamerabatterier
och dricka i den lilla kiosken.

Här håller våra två småtjejer på att
lära känna varandra lite bättre.

Högt pris för mammas tid

I förmiddags höll jag på att plocka undan, rensa och slänga diverse grejer som har en tendens att hamna överallt utom där de ska vara. Jag sitter och går igenom en gammal hög med papper när Wilda kommer och frågar om jag kan vara med och spela ett spel. Nä, inte just nu, svarar jag.
-Men snälla mamma... -Nej, det går inte nu, jag städar och vill få det klart. - Men snäääällla mamma, bara en liiiiten stund. - Nej, har jag sagt. Du och Irma får spela själva eller göra något annat. - Men mamma, vi låter dig vinna...

En liten katastrof

I natt var jag tvungen att ge Irma lite luftrörsvidgande medicin pga hosta. Med andra ord har hon blivit lite förkyld. I morse kände jag själv att allt inte står rätt till. Det är bara väldigt, väldigt lite men eftersom Lilla Noomis operation blir inställd om hon har en infektion så känns det inte bra alls. Det är ju bara sex dagar kvar nu... Vi fortsätter alltså att vara utomhus, ordentligt påklädda, så mycket som möjligt för att hålla bacilluskerna stången. Håll tummarna eller knäpp händerna att det går vägen.

Guilty as charged

Solen är här och med den solskyddskräm. Hade visst råkat glömma en tub framme. Den lyckades Irma hitta och få upp korken på. Bäst att smeta på ordentligt tänkte hon visst. Jag upptäckte henne när hon precis skulle trycka ut lite i(!) munnen. Irmaaaaa!!! Förgrömmade onge...!

Ögonkontakt

Ibland säger det bara "klick". Underbar eftermiddag vid Slättadamm i Hisingsparken. Det tyckte nog både fåglarna och vi som var där. Nu är våren här på allvar.

PS. Klicka på bilden för att se den större.

Familjefoto

Det har känts viktigt att få till en fotografering på Noomi och familjen innan hennes operation. Någonstans i bakhuvudet maler tanken "tänk om det värsta skulle hända" och då skulle jag ångra jättemycket att vi inte hade några riktigt fina foton på oss tillsammans. Innan min förra man gick bort så ville jag gärna ta bilder på familjen men det blev aldrig av och det tycker jag är tråkigt. Inte minst för Wilda och Irma.

Men utöver dessa drastiska och dystra tankar så vill vi gärna ha några nakenbabybilder utan ärr på bröstet. Det kanske är dumt eftersom Noomi kommer ha ärr resten av livet sedan och det egentligen kommer vara mer "hon" men det kommer ju finnas chans att ta bilder då i så fall.

Så, idag var vi hos fantastiskt duktige Niklas Olsson. Jag träffade honom när jag gick fotokursen för ett tag sedan. Han var en av mina tre lärare då. Han jobbar mest med fotografering av produkter men gör också lite annat som bröllop och porträtt. Ni hittar hans hemsida genom att klicka här. Kolla gärna på hans fina bilder i bloggen.

Några av bilderna han tog idag bjuder vi på här nedan. Jag är jättenöjd. Tack snälla Niklas. Det var roddigt med tre barn men resultatet blev ju Canon ;-)

Mammaliv

Kl 04.21

Nytvättad Irma -check. Ny pyamas - check. Ny madrass - check. Nya lakan och plastskydd som är ordentligt sträckta och inte ligger som en korv lite på sniskan - check. Liten skrutta som halvt sovandes ska hjälpa till att bädda med ljena lakan - check. Ny tvättmaskin igång och glad att det ska bli bra sol- och vindväder imorgon (idag) för att torka "skumgummimadrass-som-sköljts-igenom-ordentligt-i-badkaret" - check.

Smått otroligt

Nu på morgonen fick jag syn på min besöksräknare längst ner på sidan. Den visar antalet unika besök här på bloggen. Det vill säga att om någon är inne fler än en gång per dag så räknas bara en gång. Alltså, jag har haft bloggen i lite drygt två månader och har haft drygt 3000 besök. För att vara totalt osvensk så måste jag säga "Det är superroligt!" Jag trodde mest att mamma, pappa, svärföräldrarna och några få närmast sörjande skulle läsa. Och det gör de ju men ni är uppenbarligen några till. Det skulle vara kul att veta vem du är genom att lämna en kommentar nedan (man får fortsätta vara hemlig om man vill :-) Hur du gör kan du läsa under smurfen i den högra kolumnen. Ha en skön lördag kära du. Det ser ut som att solen är på väg att bryta igenom.

STACKARS Mr R - helt ärligt alltså

Ibland har man sådana där dagar när inget riktigt klaffar, när allt går fel liksom. I eftermiddags hade Mr R en sådan dag. Allt var frid och fröjd efter att jag släppt av honom på jobbet igen efter att han följt med för att ha hand om barnen medan jag fick gå på ett seminarium på fotomässan på Scandinavian Photo. Vi ses hemma, sa vi. Grejen var bara den att jag skulle handla både det ena och det andra och det drog ut på tiden. Plötsligt var klockan närmare 17 och barnen sa att de var hungriga. Vad gör man då om man ännu inte hunnit så långt som till mataffären och man befinner sig vid Hisingens köpmekka. Ja, vi gick i alla fall till en hamburgerrestaurang eftersom det är det enda jag med säkerhet vet att barnen äter på restaurang. Dessutom går det hyfsat snabbt och de kunde leka i lekhörnan både medan de väntade på maten samt efter att de ätit och Noomi med all sannolikhet skulle vakna och vara hungrig och behöva ammas (vilket hon också gjorde).

Nåväl, när jag sitter där och ammar Noomi så ringer Mr R. Var är ni? -Ja, vi är på Backaplan och ska handla mat. - Jag har ingen husnyckel, sa han. Efter lite dividerande om utifall att en granne hade nyckel eller inte kom vi fram till att han lika gärna kunde komma till stormarknaden och hjälpa mig med all mat och framförallt med alla barnen. När vi lagt på kom jag på att jag glömt att säga att jag ju inte kommit så långt som till mataffären ännu, att vi satt på Burger King och att jag ammade Noomi. Så jag skickade ett sms. Det jag inte visste var att Mr R:s mobil precis dött på grund av att batteriet var slut. Till slut hade ju Noomi ätit klart och vi var klara att gå men ingen Mr R i sikte. Jag försökte såklart ringa men nu gick numret inte att nå. Jag tänkte att han säkert hade ett ärende att uträtta först så jag gick in i grannbutiken till hamburgerrestaurangen för att se om där fanns jeans till Wilda så att jag kunde utnyttja det tillgodokvitto jag hade där som snart går ut. Det fanns det. Och en fin collegetröja i min favvofärg turkos med fleece i till kampanjpris... Jag höll hela tiden utkik efter Mr R men han syntes inte till. Ja, ja, vi får väl helt enkelt gå till mataffären då. Han måste ju fatta att vi gått ifrån BK eftersom vi fått vänta så länge, tänkte jag. Jag försökte ringa igen men det gick fortfarande inte att nå numret.

Lindex ligger precis utanför mataffären och där skulle jag byta en tröja jag hade med. Barnen sprang och drog i än det ena än det andra så det tog en stund att hitta det jag skulle samtidigt som jag fick förmana dem. DÅ dyker han äntligen upp. -Är det HÄR ni är! Jag har letat i EN TIMME inne på mataffären och så är ni i en KLÄDAFFÄR! - Ja men du kom ju aldrig, jag skickade ju ett sms... och sedan gick det inte att ringa dig. Han hade till och med fått kundtjänst att gå in i systemet för shop express och se om jag var inloggad till slut... Synd att han inte kom på att han kunde lånat telefonen istället och ringt mig... :-)

Hur som haver. Vi bestämmer att han får ta med alla barnen hem eftersom klockan nu börjar bli mycket och jag ska handla. När det har gått cirka en halvtimme så ringer min mobil. -Hej, det är jag... jag fick aldrig husnyckeln... Ställ bara vagnen där du är och kom ut med nyckeln. På en gång! Jag har kört tillbaka till affären igen och väntar precis utanför. Behöver jag skriva att stämman var lite uppgiven? Och kanske aningens irriterad... :-) Jag måste säga att jag beundrar min mans tålamod. Själv hade jag brutit ihop för länge sedan. Men efter ett par pussar igenom bildörrsrutan verkade han vara vid gott mod igen.

Nu har jag kommit hem och packat upp varorna, Mr R fixar med lekstugefönster i källaren. Jag ska minsann gå och göra en god kvällsfika åt honom så att hans dag ändå får sluta bra med lite mys i soffan tillsammans.

Nostalgisk

Jag har fortsatt att gå igenom datorn efter bilder till barnens fotoböcker. Grejen är bara att jag "springer på" så mycket annat. Som videon från vårt bröllop till exempel. Jag skrattade så jag grät när jag tittade. Mest skrattade jag när vi sjöng vår duett. Inte för att det var direkt dåligt eller så utan mest för att jag minns känslan, hur mycket vi övade innan samt hur nervösa vi var(mest Mr R eftersom det var första gången han sjöng solo inför publik). Kanske kan jag glädja någon mer än mig själv med vår lilla sång. Hoppas det... och hoppas Mr R tycker det är ok att ni får höra... :-) Varsågoda :-D

Något gott.

Jag satt och kollade igenom gamla bilder för att kanske äntligen få till några fotoböcker till tjejerna om deras första år. Då dök den här bilden upp och jag blev genast sugen :-) Tänkte att den passar att göra nu till påsk med små gula marsipankycklingar på. Testa ni också. Jag tror inte ni blir besvikna. En klick lättvispad grädde är väldigt gott till...




Chokladfudgetårta
ca 10 bitar

150 gram smör
2 st ägg
2,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 msk kaffe, kallt
1,5 dl vetemjöl
0,5 dl kakao
1 tsk bakpulver

Fudge
1,5 dl vispgrädde
1,5 dl strösocker
2 msk ljus sirap
100 gram mörk choklad, (gärna 70 proc kakaohalt
75 gram smör, rumstempererat

Garnering
1 msk kakao


Tillagning
ca 10 bitar

1. Sätt ugnen på 175 grader.

2. Smält smöret och låt det svalna. Vispa ihop ägg, socker och vaniljsocker. Tillsätt kaffet. Sikta i mjöl, kakao och bakpulver. Rör i det smälta smöret.

3. Häll smeten i en smord form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Grädda mitt i ugnen ca 20 minuter. Låt kakan svalna i formen.

4. Blanda grädde, socker, sirap och choklad i en kastrull. Låt koka under omrörning några minuter till en tjock och blank smet. Ta kastrullen från plattan och rör i smöret. Häll smeten på chokladbotten och låt kakan kallna.

5. Pudra över kakao.

Receptet kommer från ”Choklad” (Natur & Kultur) av Elisabeth Johansson

Man lär sig något nytt varje dag.

Timmen är för sen men när jag alldeles nyss fick lära mig hur man behåller endast detaljer i färg på ett foto så var jag tvungen att testa ögonaböj. Det är ett slarvjobb för det gick fort men visst blev det rätt coolt ändå. Tack herrarna N och M för hjälpen! Fotona är tagna för ca 1½ år sedan när tjejerna var yngre.

Jag ska bara...

Jag skulle bara plocka upp ett litet, litet ogräs ur sålådan men när jag väl hade börjat gick det inte att sluta. Jag hade till och med nya, fina promenadskorna på och enda blåjeansen som passar. Det var ju dumt... men det var det värt. Vi har så vitt jag vet fortfarnde en tvättmaskin och skorna är av skinn så de går bra att torka av. Nu är sålådorna klara för ny sådd. Wilda vill så ärtor och bönor. Men äter du dem då, frågade jag förvånat. Ja, om man gör dem själv så gör jag väl det, sa hon. Och det är klart, inget smakar ju så gott som det man odlat själv. Det har hon ju helt rätt i.

Är det förresten någon som är kunnig i det här med trädgård och som kan svara mig på om örterna från förra året kommer igen eller inte? Gräslöken fattar jag eftersom den redan kommit så långt. Men de andra, det vill säga Salvia, Timjan, Citrontimjan, Persilja, Lavendel och Rosmarin?

Provade en ny app till Androiden. Iphone har ju sin Hipstamatic. Tycker att de här också blev rätt coola. Faktiskt! :-)

Livet på landet

I helgen har jag levt lantliv. Eller ja, jag och tjejerna hälsade på min pappa och hans sambo i deras sommarstuga och den ligger på landet. Det är en liten by med sju mer eller mindre gamla hus. Det är så fridfullt och vackert att det nästan gör ont. Utsikten över sjön från den lilla stugan är slående och det behövs bara en liten promenad för att stöta på både mossklädda stengärdsgårdar, vackra grusvägar, gamla patinerade grindar, brunnar med handpump och annat vackert som hör landet till. Det känns som att man gjorde saker både rejälare och vackrare förr. Bara två av sju hus i byn är permanenta bostäder. Om det bodde fler familjer med barn där för jämnan, om det fanns bra jobb för oss båda i närheten, om vi orkade renovera mera och om det inte var så långt till förskola och skola... Om inte om fanns skulle jag kunna tänka mig att flytta dit på heltid. Nu får jag glädja mig åt att hälsa på pappsen ibland.

Byskylt

Vårflod

Ljuvlig grind

En taggatrå

Myrstackarna

Middagsfix

Middag with a view

Det är skönt att vara två

"Kan du tala?" remake