En lååång dag.

Klockan 10.00 steg vi lite vilsna innanför dörrarna till hjärtavdelningen på Drottning Silvias Barnsjukhus. Noomi hade precis somnat i sin vagn, trött efter att ha varit vaken sedan sju i morse. Så istället för att börja ta prover och göra EKG tog en sköterska med oss på lite rundvandring på avdelningen. Vi satte oss också för att prata om vad som skulle hända under dagen och morgondagen. Hon var så väldigt försiktig i sin framtoning och frågade säkert fem gånger hur det kändes. Det tillsammans med sjukhusmiljön som gjorde det hela mer verkligt och påtagligt fick tårarna att bränna bakom ögonlocken och slutligen trilla nerför kinderna tills de landade på min vita sommarkjol som jag tagit på mig eftersom solen sken från en klar himmel. Att naturen liksom föds på nytt precis i dagarna väljer jag att se som ett gott tecken.

När Noomi vaknade följde diverse undersökningar och provtagningar. Hon var så tålig och vid gott mod. Hon smilade upp sig för sköterskorna och fick glada leenden tillbaka.

At 10.00 we step a bit lost inside the doors to the cardiac department at the Queen Silvia Children's Hospital. Noomi had just fallen asleep in her wagon, tired after having been awake since seven this morning. So instead of starting to take samples and make ECG was a nurse with us on a little tour of the department. We sat down also to talk about what would happen during the day and tomorrow. She was so very careful of her image and probably five times asked how it felt. This together with the hospital environment that made ​​it all the more real and tangible had tears burning behind my eyelids and finally fall down my cheeks until they landed on my white summer skirt that I had taken on me as the sun shone from a clear sky. That nature is born again these days I choose to see as a good sign.

Här ska sköterskan ta ett EKG. Det var intressant med alla sladdar.

Noomi i sin fulla längd och fötterna i kors :-)

Strax efteråt meddelade sköterskan att kirurgen skulle komma upp på avdelningen för att tala med oss om operationen och vad vi kan vänta oss av den och efter den. En professorliknande man med lite rufsigt, grånande hår, Harry Potter-glasögon och väldigt mjuka, fina och nästan små händer mötte oss. Han heter Boris och var väldigt pedagogisk och varm i sitt sätt. Han fick mig att känna mig lite lugnare tills dess att han berättade att det finns en liten risk (3-5%) att man råkar skada hjärtats elektriska system (det som gör att hjärtat slår i rätt takt) när man syr ihop hålet mellan kamrarna. Om så är fallet kommer Noomi få pacemaker. Men jag väljer att försöka se det som att det är 95% chans att de lyckas laga hålet utan att förstöra "elkablarna".

Shortly afterwards told the nurse that the surgeon would come up in the ward to talk with us about the surgery and what we can expect from it and after it. A professor-like man with a bit rumpled, graying hair, Harry Potter glasses and very soft, high and almost small hands met us. His name is Boris and was very educational and warm in his way. He made me feel a bit easier until he told me that there is a small risk (3-5%) that you happen to damage the heart's electrical system (that which causes the heart at the right pace) when sewing up the hole between the chambers . If so Noomi will have a pacemaker. But I choose to try and see that it is 95% chance that they manage to repair the hole without destroying the "electrical wiring"

Här är kirurgens skiss över Noomis hjärta och vad de ska göra. Kanske inte så lätt att tyda utan hans förklaring...

Vid tolv-tiden var det lunchpaus och vi avnjöt var sin medhavd, microvågsvärmd helfabrikatslasagne på en bänk utanför sjukhuset. Solen gassade verkligen och det kändes rätt gott ändå. Lite senare på dagen fick vi gå ut igen eftersom Noomi inte sovit sedan på förmiddagen och var totalt övertrött. Hon var tvungen att få komma till ro i vagnen så vi gick till Pressbyrån och köpte glass. Magnum mandel (som jag alltid köper) var slut så jag provade Magnum med jordgubb och vit choklad istället. Den fick två av fem koppar i betyg. Själva jordgubbsglassen var inte så smakrik men sylten som var ripplad i hade god syrlighet. Den vanliga Magnumvaniljglassen ihop med den sylten hade nog varit en höjdare.

At twelve o'clock, it was lunch break and we enjoyed lasagna on a bench outside the hospital. The sun shone brightly indeed and it felt pretty good anyway. A little later in the day we had to go out again because Noomi had not slept since the morning and was totally over tired. She had to come to rest in the car so we walked to the corner store and bought ice cream. Magnum Almond (which I always buy) was over so I tried the Magnum with strawberry and white chocolate instead. It received two out of five cups of scores. The actual strawberry ice cream was not as flavorful, but the jam was in the ripples had good acidity. The standard Magnum Vanilla ice cream together with the jam had probably been a big shot.

Man får njuta när man kan.

Sedan sov Noomi så gott att hon inte vaknade ens när doktor Björn gjorde
ultraljudsundersökning.

På eftermiddagen och kvällen har Noomi också fått göra desinficerande bad två gånger med en röntgen emelllan.

In the afternoon and evening, Noomi also had to make disinfectant baths twice and radiology workout in between.

Vid niotiden på kvällen kom vi hem igen för att sova så vi orkar upp tidigt i morgon bitti för att vara på avdelningen kl sju. Då ska hon få bada igen innan hon ska vara på operation kl åtta för att sövas. Så, god natt allihop. Imorgon gäller det...

At nine o'clock in the evening we came back home to sleep so we can sustain up early tomorrow morning to be on the ward at seven. Then she may bathe again before she will be in operation at eight to receive an anesthetic. So, good night everybody. Tomorrow it is...