Skotävling

Jag har tävlat om 40 par skor och har större chans att vinna om jag tipsar om tävlingen här :-)
Följ den här länken så kommer du också till tävlingen. Lycka till.

Och vinnaren är...

Vinnaren

Igår kväll spelade jag in en liten film med Mr R:s hjälp där jag drog vinnaren i tävlingen. Tyvärr strulade det när jag skulle lägga upp den på bloggen. Vi gör ett nytt försök i kväll med filmen. Hoppas det går då annars får jag bara "tråkskriva" vem som vann. Håll er till tåls....

Slapp söndag

Jag fryser. Brrrr... det är ju iskallt. Kanske beror det också på min totala inaktivitet. Jag stupade i soffan efter middagen och sov bort säkert en timme. När jag vaknade för en liten stund sedan tog Mr R min plats tillsammans med Noomi och de är så söta där de ligger och sussar. Noomi har inte alls fattat att vi försöker få henne att sova hela nätterna, eller åtminstone mellan 23-05, utan att äta så vi är rätt trötta bägge två (Mr R och jag alltså - inte Noomi). Imorgon fyller Mr R år, 39 år närmare bestämt. Han är lite bekymrad över att det inte går att äta tårta när man går på LCHF-diet :-) Vi får väl se vad vi kan göra åt den saken. Jag köpte i alla fall Fiberhusk häromdagen.

I förmiddags var vi i kyrkan för första gången på flera, flera veckor. Läkaren sa i veckan att det är ok för Noomi att vara ute lite mer bland folk nu. För säkerhets skull har jag hängt upp ett litet plasthjärta i hennes barnvagn där det står "Rör mig inte". Folk rör väldigt instinktivt ett litet barns händer när de möter det i vagnen. Jag gör det själv hela tiden. Grejen är ju att barn i hennes ålder sedan stoppar händerna i munnen och smaskar upp alla möjliga bacillusker som hamnade där.

Irma sitter på golvet bredvid mig och målar, Wilda är hos en kompis. Det är helt tyst i huset. Inte så vanligt precis men ganska skönt. Jag tror jag ska lägga mig och läsa senaste numret av tidningen jag prenumererar på. Det är ju så dumt att betala för en tidning om man aldrig hinner läsa den...

100 gånger gillt

Egentligen skulle det här inlägget hetat Nybliven hurtbulle men jag såg precis när jag loggade in att det här är mitt hundrade inlägg. Ett litet jubileum alltså. För att fira det kom jag på att jag ska ha en liten tävling. Så här gör du:

Lämna en kommentar nedan om varför du läser min blogg. Om du har Facebook får du gärna länka inlägget dit och tipsa om tävlingen. Glöm inte skriva namn och hur jag kan kontakta dig (om jag inte redan vet det) så att jag säkert vet vem du är samt kan skicka priset till dig om du vinner. Bland alla som kommenterat senast på söndag kväll klockan 21 drar jag en vinnare som kommer få fem handgjorda kort att använda vid olika tillfällen (Födelsedag, Bröllop, Grattis till bebisen...) Vinnaren kan själv önska vilken typ av kort h*n vill ha.

Nog om detta. Sedan drygt en vecka tillbaka har jag och Mr R ätit LCHF (lite kolhydrater, mycket fett) Det är tänkt som en kickstart för mitt nya och mer hälsosamma liv. Efter en vecka hade jag gått ner 2,3 kg (Mr R hade gått ner 4=orättvist). Det är en ganska bra diet det här LCHF. Vi brukar kalasa på hallon och vispad grädde eller turkisk yoghurt med nötter.

Eftersom jag upptäckte i morse att jag gått upp (hallå, vad är det som händer-jag går ju in för det här stenhårt!!!) 0,2 kg och för att jag förhoppningsvis ska gå ner lite snabbare så jag kommer ifatt Mr R tog jag idag tag i saken och började träna. Ja, inga maratonfasoner eller så men jag tog med mig Noomi på en rask halvtimmespromenad nu på morgonen. Det var ungefär vad jag orkade med. Sista biten i backen upp till huset var jag väldigt fokuserad på att ta ett steg i taget i samma takt som det föregående. När jag kom hem hade skruttan somnat i vagnen så jag toppade med 40 sit-ups, 20 rumpkniiiip och 10 armhävningar också. Nu ska jag bara göra detta tre gånger i veckan i fortsättningen...

Nähä, nu ska jag och min tomatröda fejja hoppa in i duschen. Sedan blir det ägg och bacon-frukost. Ha en skön helg och glöm nu inte att tävla. Kram!

Nej, det förståss...

Go´natt min gullunge, sov så gott! Guds änglar vakar över dig i natt och alltid. Du är världens bästa tjej! Du vet att du kan göra precis vad du vill och att du kan bli precis vad du vill va´? Jag viskar orden i Wildas öra vid nattningen. - Men mamma, jag får ju inte alls göra precis vad jag vill, bara det du och pappa vill. Och jag kan ju inte bli precis vad som helst. Jag kan ju till exempel inte bli.... en lampa! Fem år och väldigt insktsfull :-)

Kvällen är din!

Vi har just tittat på första avsnittet av "Kvällen är din" på Tv4 Play Mr R och jag. Han frågar mig vilken min högsta dröm är och jag babblar på om att simma med delfiner och sjunga i kören på Melodifestivalen. -Vet du vilken min högsta dröm är då?, frågar han sedan. -Att bli frisk i ditt knä?, sa jag. -Nja, i och för sig men nä, det ligger på andra plats. - Att spela golf med nå´n supermegakänd golfare då? - Nej, inte det heller. Min allra högsta dröm är att få se varenda solnedgång med dig, livet ut, till sista andetaget. Jag hade redan bölat mig rödögd och supersnorig till programmet på TV. Det blev ju inte bättre av en sådan kärleksförklaring. Och okej då, jag vill simma med delfiner tillsammans med dig älskling. <3

Systuga

På avdelning 323 träffade vi en 16-årig tjej som opererade sitt hjärta för andra gången. Första gången var hon två månader. Hon fick nu som då en ny biologisk klaff (ni har väl anmält er till Donationsregistret!) Jag spelade kort med henne och hennes pappa (jag vann) och vi pratade en del. Hon var så gullig mot Noomi. En härlig tjej att tycka om alltså. Hon berättade att hon gillar och samlar på ugglor när hon såg en uggla i tyg som Noomi hade i sin vagn.


När vi åkte hem på permis blev det så bråttom att jag aldrig sa hej då. Eftersom jag visste att vi skulle tillbaka dagen därpå ville jag ta med mig en present från Noomi som ett minne. En uggla var given men klockan var mycket och affärerna stängde snart så jag fick helt enkelt sy en istället.







Jag är ingen hävert på att sy men efter mycket knep och knåp var jag faktiskt ganska nöjd ändå. Att det blev just en kudde var för att jag hade ett kuddfodral hemma som jag kunde sy applikationen på - en slump tänkte jag. Men när hon sedan fick den sa hennes mamma att hon behövde just en kudde till hemresan på tåget för att kunna vila och trycka den mot bröstet om det gjorde ont (då hjälper det att liksom hålla emot). Så det var kanske ingen slump ändå att det blev just en kudde. Hon verkade bli glad och det var meningen :-)


När jag ändå var i farten gjorde jag ett kort också som följde med presenten. Det är ju riktigt roligt att pyssla. Synd att det blir så sällan bara.

Hemma

Vi är hemma nu. Ja, vi har faktiskt varit hemma sedan i måndags. Först fick vi en natts permis från sjukhuet och på tisdagen blev vi utskrivna. Jag kan inte FATTA att hon är så pigg som hon är. Jag har skrivit i ett tidigare inlägg att hon piggar på sig fort men det är ju helt galet att man inte ens kan märka minsta lilla att hon opererades för en dryg vecka sedan. Men ingen är gladare än Mr R och jag för det.

Ärret är så fint och det enda hon har kvar nu i bandageväg är några små "strips" som ska falla bort av sig sjäva.



I måndags kväll ställde vi till med lite fest hemma för att fira att allt gått så bra och att hon hade fått komma hem. Det blev kycklingtostadas samt Coca-Cola till barnens förtjusning. Är det fest så är det. Till efterrätt gjorde Mr R en jättegod blåbärspaj med vaniljvisp. Vi blåste upp en ballong som var ett stort rött (och helt) hjärta. Välkommen hem Noomi!

Värdefull hjälp

I helgen som gick var min kära mor och hennes "gubbe" här. Det gav Mr R och mig möjlighet att vara båda två på sjukhuset. Det kunde vi även vara tidigare i veckan då stora tjejernas goa farmor ryckte in som barnvakt. I helgen fick vi dock väldigt mycket annan hjälp också. Det är vi väldigt tacksamma för.

Här ska röjas!

Till exempel så röjdes det i trädgården (jag var hemma en liten stund och hjälpte till), spikades på lekstugan, tvättades tvätt och gjordes valborgsutflykt till 4H-gård med Wilda och Irma. Mamma och hennes gubbe hann också komma upp och hälsa på med barnen på sjukhuset. Eftersom vi vid det laget fick lämna avdelningen med Noomi och solen sken så hade vi fikapicknick vid lekparken alldeles utanför entrén. Härligt! Tack snälla ni för all hjälp!

Lyxigt med Festis!