Mysig namngivning

Igår var jag anlitad för att sjunga på ett namngivningskalas. Jag har aldrig varit på något sådant förut och tyckte det skulle bli lite spännande att se hur det skiljde sig mot dop eller barnvälsignelse. Det blev en positiv upplevelse. Föräldrarna hade lyckats ordna det väldigt fint. I och med att det inte fanns med någon "officiant" höll de själva i alltihop. Mamman och pappan hade skrivit ner vad de ville säga till sin son på ett vackert papper. De berättade vad sonen betyder för dem och vad de önskar honom. Pappan gav sin son ett halsband som han själv fått när han var liten. Mammans present till sin son var sången jag sjöng - Handens fem fingrar.

I detta tal ingick också att de tilltänkta gudföräldrarna fick komma fram och läsa upp sina framtida plikter såsom: gå på Liseberg med barnet minst en gång per år, busa, hitta på äventyr, byta stinkiga blöjor, vara barnvakt så att mamman och pappan fick egentid, gå på muséum, alltid komma ihåg och uppmärksamma barnets födelsedagar och namnsdagar samt vara barnets särskilda vuxna förebild och vän. När gudföräldrarna svarat ja på frågan om de accepterade detta fick de var sin T-shirt med tryck från filmen The Godfather. På hans stod det just så och på hennes stod det istället The Godmother. Det hela kändes väldigt varmhjärtat och personligt och hade jag inte redan haft dop med fest för våra tre hade jag gärna snott konceptet rakt av. Fast med dop då istället.

Eftersom några gäster var försenade sköts starten upp en halvtimma och jag passade då på att kika in i köket för att se vad gästerna skulle äta efter själva ceremonin. Holy macaronies vilka gottigheter. Sallader och spett, olika såser och gott bröd. Men det som mest fångade min uppmärksamhet var de små, fantastiska kakor som en vän till föräldrarna bakat. Syltkakor med en diameter på tre cm, en mjuk pepparkaka gräddad i en fantastisk form lik den som finns här, chokladbollar i fina knäckformar och finast av dem alla; blåglaserade sugarcakes. På varje kaka var också ditspritsat första bokstaven i barnets namn i en mörkare blå nyans och på två av kakorna stod det "Love lift us up where we belong". Åh, vad jag önskar att jag hade haft min kamera med mig så jag kunde tagit kort och visat hur fantastiska dessa kakor var. Nu får ni hålla till godo med en lånad bild från Cakesky på liknande kakor. Visst är de ljuvliga. Nästa gång jag får barn, då ska vi ha sådana på dopkalaset :-) Men å andra sidan, med tanke på att vi redan har tre ljuvliga prinsessor, kan man ju göra till andra också. Min svägerska och svåger ska ha barn snart igen. De har säkert inget emot att jag bakar till dem. Deras ugn är ändå trasig.